Nog är det lite nesligt. Den europeiska identiteten såg precis ut att göra något av ett genombrott. Men så gjorde coronaviruset entré i Europa och med dess ankomst försvann snabbt varje antydan till gemensam identitet och solidaritet. När Italien drabbades snabbt och obönhörligt av coronaviruset var det en chock, såväl där som i resten av unionen.
Italien fann sig nödgat att be sina unionsvänner om hjälp. Men ingen svarade och ingen hjälp kom. Alls. Den enda som har hörsammat Italiens desperata rop på hjälp är Kina som bilateralt har ställt upp med såväl materiel som läkare. Det är en skam för EU att vi inte bara har lyckats lite dåligt utan att vi inte ens har försökt. Det gäller alla medlemsländer, utan undantag. Det är inte blott ett hårt slag mot en fungerande union utan en stor propagandaseger för Kina som landet faktiskt har förtjänat.
Det sätter också den svenska kritiken av främst Tyskland och Frankrike i perspektiv. I sak kan förstås inte mycket invändas mot kritiken. De länder som har tillverkning av viktig utrustning och materiel har valt att behålla den för sig själva. Exportstoppen är inte tillåtna enligt några av de befintliga regelverken. Agerandet är fullt ut osolidariskt, ingen tvekan om saken, men det är också förutsägbart.
Det är just detta som många har pekat på i åratal i beredskapsdebatten. Den internationella marknaden är utmärkt. Den gör att vi kan specialisera oss på det vi är bra på och har förutsättningar för och ser till att vi ändå kan ha sådant vi inte är lika bra på att göra. Men i kristider är marknaden en falsk vän.
Även om vi är européer är det en identitet som är kraftigt underordnad. Tyskar är först och främst tyskar och kommer så att vara, åtminstone under överskådlig tid. Identiteter tar lång att ändra. Och våra respektive regeringar har först och främst att tänka på den egna befolkningens väl och ve. När det smäller kommer därför den tyska regeringen att primärt främja tyskarnas intressen, oavsett vad man sade när allt var frid och fröjd.
Det bästa vi kan göra för att undvika sådana scenarior är att förbereda oss. Om vi har beredskaplager av strategiska produkter kommer vi inte att vara lika känsliga för dylika påhitt. Dessutom ger det oss möjlighet att solidariskt ställa upp för våra vänner.
Utan beredskap kanske vi inte kan hjälpa andra. Vi kommer förmodligen inte heller vilja eftersom vi i vår yrvakenhet inte vet vad som kan undvaras. Där är vi nu och det är skamligt.