En del av nyorden genom åren har varit flugor som aldrig satt sig. Andra ord och begrepp har levt vidare. Till exempel hål i huvudet och betonghäck som båda myntades av den gamle LO-basen och socialdemokratiske politikern Stig Malm. Generellt var orden förr mer logiska och rakt på, och därmed lättare att förstå. I dag är vissa så pretentiöst krångliga och Linkedintillgjorda att de är både löjliga och obegripliga. Jämför till exempel årets nyord agrivoltaisk med 1988 års terrängcykel.
I början var listan över nyord också mer präglad av nyfikenhet på nya roliga saker. Vilket inte är så konstigt. Nya innovationer måste ju ha namn. Här kan nämnas batteriholk. Ett kliniskt sett ganska banalt ord, men med desto större innebörd. Med batteriholkens födelse slutade många bara hiva batterierna i soporna, som inte längre sågs som en homogen massa där allt kunde behandlas likadant. Till och med ord som åskådarvåld, quorn och gatubarn andas nyfikenhet.
På senare år har nyorden präglats mindre av nya idéer och mer av sådant som drabbat oss. Coronapass, förnedringsrån, hungerpandemi, postcovid, energifattigdom, permakris, Putinpris och smygflation är några av de senaste tre årens nyord. Det är mer dystert och defaitistiskt nu.
Men har det verkligen blivit sämre eller har vi bara omedvetet i det dagliga språket fokuserat mer på det tråkiga? Övervärderar vi kanske strapatserna? Det ska absolut medges att vi haft några tuffa år, och det lär vara slitsamt något år till. Men vi har alltjämt fått det bättre, och även om tuffa år innebär en dipp är trenden positiv.
Detta ser vi inte minst på ett annat tidsdokument och samhällsmätare. Nämligen Bingolotto, som funnits nästan lika länge som nyordslistorna. Det som förr var vinster, prenumeration på Allers, jeans, en moped, kattmat, postorder, piroger eller en helg i Göteborg, hade idag tagits emot som en krigsförklaring.
Försök förklara för dagens lågstadieelever att det bara fanns två sorters telefoner. Båda satt fast i väggen och ägdes av staten. Eller om saft i sirapsflaska, sittunderlag bestående av tidningar i en plastpåse och om Salomonryggsäck som statusmarkör. Förlorarna hade Kånken.
Det är kanske denna läxa vi behöver jobba lite på inför det kommande året. Först och främst att inte göra det så krångligt. Men också att se mer av det positiva, uppskatta det och att försöka vara glad. För vad spelar det för roll att man egentligen har det bra om man inte värdesätter det och är glad och hoppfull? Tillvaron blir ändå outhärdlig. Hopp är dessutom en förutsättning för att klara av svårigheterna. För om du inte tror att det blir bättre har du redan gett upp, och då blir det aldrig bättre.