Även bland konservativa är bikinibilder från semestern eller djupa urringningar inte bara accepterade utan ofta uppmuntrade.
Många kvinnor berättar online hur de tidigare har ansett sig oattraktiva och visar upp sig för att förkunna sin nyfunna bekvämlighet. Kändisar får höra hur de representerar kvinnlig makt när de viker ut sig. Men likafult ska bekvämlighet med den egna kroppen bevisas genom att den visas upp.
Det återkommande argumentet i debatten om att visa upp kroppen är att individen ska vara fri att göra som den vill. Ingen annan ska bestämma hur man klär sig eller vilka bilder man delar. Så är det förstås. Men detta handlar inte om att inskränka rättigheter, utan om att ha ett samtal om vad som är gott och uppbyggligt, och vad som egentligen ligger bakom hetsen att klä av sig.
När man påstår att kvinnors lättklädda bilder bär budskap om styrka och trygghet i sig själva förmedlar man egentligen att det är när andra får ta del av ens kropp som dessa attribut uppstår. Mottagaren är nyckeln till att kvinnan tillskrivs styrka och trygghet. Kvinnan blir då varken stark eller mäktig utan snarare någon i beroendeställning, underkastad omvärldens godkännande.
Företeelsen sätter också ett orimligt fokus på just kroppen och dess kvalitet som kvinnans viktigaste egenskap. En övning som närmast med tvång verkar behöva sluta med att kroppen delas med andra för att äga giltighet är skadlig, och underminerar om möjligt än mer kvinnans självbestämmande.
Det verkar finnas konsensus kring att det är ytligt och destruktivt att söka komplimanger enbart för sitt utseende. Att den samtida uppvisningshetsen, trots den påstådda frigörande agendan, innebär exakt samma sökande enkom på fysisk grund talas det däremot tyst om. Oavsett motiv kan extern bekräftelse inte stilla en omättlig hunger efter bekräftelse.
Det saknas dock inte alternativ till att hejdlöst visa upp kroppen. Det finns trygghet i att sätta tydliga gränser för delandet av den. Det är fullt legitimt att anse att kroppen inte är för alla. Att den egna kroppen, både för män och kvinnor, är förunnad bara några få att ta del av.
I detta fall blir den inre reflektionen om kroppen viktigare än omvärldens bekräftelse. Att ge bekräftelse blir dessutom ett privilegium förbehållet den man själv valt och som vill en väl, och inte oräkneliga anonyma figurer online med dunkla motiv. På så sätt kan unga lättare avstå från att visa upp kroppen i tilltro till en falsk kausalitet som sviker.