Subax wanaagsan, Majvor! Sidee tahay maanta? Hängde du inte med? Inte jag heller. Men enligt Google translate är det somaliska för "God morgon, Majvor! Hur mår du i dag?". Det finns onekligen fördelar med att kunna förstå varandra och det har inget att göra med att människor skulle vara otrevliga eller inkompetenta i övrigt.
Det har varit lätt att få intrycket att det skulle krävas något slags ändringar för att kunna införa språkkrav i en kommun. Den förra regeringen gav i våras Socialstyrelsen i uppdrag att utreda möjligheterna att införa frivilliga språktester. Och Tidöavtalet innebär dels att socialdepartementet ska ta fram förslag på ett språkkrav samt hur man ska kunna hjälpa människor att klara detta.
Men det går alldeles utmärkt att införa redan nu. Som tidningen Kommunalarbetaren visar har också sju procent av landets kommuner gjort det. En av dessa är Gällivare, som också är den enda av Norrbottens kommuner att göra detta.
Språkkrav, oavsett om det är formellt eller informellt, är nödvändigt. För de äldre är det oerhört viktigt att omsorgen sköts av människor man kan kommunicera med. Att inte kunna göra det försätter den äldre i en väldigt prekär situation. De har en rätt att få personal som de kan tala med.
Även för kollegorna och verksamheten är det förstås avgörande att anställda klarar av att förstå direktiv, kommunicera med kollegor och de äldre samt dokumentera. Det är således inte att undra på att även Kommunal är för språkkrav.
LO-TCO Rättsskydd, fackets juristbyrå, flaggar däremot för att språkkrav kan vara olagliga. Förbundsjuristen Henric Ask säger till Kommunalarbetaren att det kan verka neutralt men att alla inte kommer att klara testet och att de som misslyckas då gör det på grund av sin etnicitet.
Det är en erbarmerlig tolkning av situationen som förhoppningsvis inte kommer att få gehör i domstol om någon skulle pröva det där. Det vore en sak om kravet sätts så högt att det i praktiken är ouppnåligt för människor som har svenska som andraspråk samt att det inte faktiskt krävs för att utföra arbetet. Men så länge kravet speglar kunskaper som behövs för tjänsten och ingen diskriminering görs av personer av annan etnicitet som klarar provet vore det väldigt märkligt att tolka det som etnisk diskriminering.
Vad det handlar om är ju att erkänna principen att det är de äldres behov och rättigheter som kommer i första rummet, att det är vad verksamheten kretsar kring. Att tillförsäkra en god omvårdnad av våra äldre är inte diskriminering utan vanligt, hederligt sunt förnuft. Är det ont om personal får man väl erbjuda utbildning snarare än att offra kvaliteten på omsorgen.
I det här fallet är faktiskt Gällivare kommun ett föredöme. Fler bör följa i dess spår.