Europas stater har öppnat sina plånböcker och militära förråd för Ukraina. Och folken är inte sämre. Det lär vara så många gräsrotsinsamlingar på väg till Ukraina att de små lastbilarna skapar trafikstockningar nära gränsen.
Och pengar flödar också in. Både i form av humanitärt stöd och direkt till den ukrainska försvarsmakten. Även det från såväl stater som befolkningar. Viktiga resurser. Utöver donationer är det många länder som är villiga att leverera vapen till Ukraina särskilt brådskande så nog är det viktigt och inte bara något som ger effekt om ett år eller så.
Detta är viktiga bevis på det totala stöd som omvärlden känner för Ukraina. Men på plats i krigets verklighet finns likafullt enbart ukrainare. Det är inget annat land som står sida vid sida med de tappra ukrainska soldaterna och skyddar deras hemland från detta brutala, ryska övergrepp.
Det är ukrainska militärer som står upp mot en numerärt överlägsen krigsmakt. Som med risk för livet kikar runt hörn eller smyger i buskar för att få syn på de ryska inkräktarna. Det är ukrainska soldater som dör i leran. Ingen annan.
Givetvis är det så. Ukraina är ett ickeallierat land. Man är inte med i Nato och kan därmed heller inte få det kollektiva skydd som ett medlemskap skulle innebära. Det kräver nämligen att man är just medlem. Det är en binär fråga. Antingen är man medlem eller så är man inte det. Det är inte en skala.
Det här bör givetvis fungera tillnyktrande för den svenska säkerhetsdebatten som länge har dominerats av tanken att vi kan låta bli att vara medlemmar i Nato och ändå få stöd om kriget nu skulle råka komma. Och nog lär vi kunna få stöd. Allt från filtar och konserver till en del vapen lär levereras. Kanske till och med lite pengar.
Vi är rätt omtyckta i omvärlden ändå. När vi inte är mästrande små översittare. Kan vi trumma upp lika stort stöd som Ukraina har gjort? Tveksamt. President Zelenskyj har levererat lika många historiska tal på en vecka än vad svenska politiker har gjort sedan demokratins införande. Därtill bottnar mycket av stödet i ukrainarnas djupt rotade vilja att försvara sig själva. Det ser betydligt sämre ut för oss även där.
Vill vi inte stå ensamma den dagen vi befinner oss i krig måste vi agera nu. Vi kan välja att garantera oss det stödet i förväg, eller så kan vi välja att nöja oss med hashtags och profilbilder. Det är helt upp till oss.