Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nato, en av historiens starkaste försvarsallianser. Det innebär den största förändringen av svensk säkerhetspolitik på över 200 år. Vi ingår numera i en allians som syftar till avskräckning, säkerhet och bibehållen fred. Vad som ligger i framtidens sköte är dock svårt att sia om.
Allianser, pakter, förbund och samarbeten har rasat ihop som korthus av en myriad olika skäl under historiens gång. Finland i Andra världskriget är blott ett exempel som illustrerar detta. Sovjetunionens fredskrav innebar att man i princip över en natt tvingades vända gevären mot sina tidigare tyska allierade. De vapenbröder man sida vid sida bittert kämpat med, mot just Sovjetunionen, i Fortsättningskriget 1941-1944.
Hur världen ser ut om två, fem eller tjugo år vet vi inte. Nato kan vara något annat än vad det är i dag. Det går exempelvis inte att utesluta att de isolationistiska vindar som blåser i USA försvagat alliansen, och att Ryssland sett sin möjlighet att kapitalisera på detta. Sveriges position kan vara mer utsatt. Den kan till och med vara hotad.
Den rapport Försvarsberedningen i fredags överlämnade till regeringen innehåller en rad förslag för att stärka Sveriges försvarsförmåga. Totalt föreslås försvaret tillskjutas nästan 53 miljarder kronor till 2030. Detta skulle enligt Natos definition motsvara 2,6 procent av BNP. Stor vikt läggs på att anpassa rikets försvar till de krav Nato ställer på en allierad.
En betydande upprustning krävs onekligen, och det kan mycket väl vara så att Sverige och Nato i stora delar har samsyn gällande Försvarsmaktens kommande prioriteringar. Därutöver ska vi självfallet vara solidariska med våra allierade. Men om uppfattningar på sikt skulle skilja sig åt behöver Sverige stå stadigt förankrat i det egna nationella säkerhetsintresset. En del i detta är att med emfas värna den inhemska försvarsindustri som Sverige gjort sig känt för under efterkrigstiden. Den stärker vår ekonomi, vårt oberoende och vår totalförsvarsförmåga. En annan del kan vara att säga nej till lagring av kärnvapen på svensk mark, som sannolikt inte gör riket säkrare.
Att se om sitt eget hus i både stiltje och storm är inte alarmistiskt. Historien visar att det är klokt. Nato i all ära, men Sverige för evigt främst.