Det måste betraktas som något slags avancerat självskadebeteende från Transports sida. Och förbundet är inte ensamt om agerandet. Det är förhållandevis vanligt inom LO-förbunden att man inte accepterar partiengagemang inom SD eller borgerligheten hos dem med fackliga förtroendeuppdrag. Det är illa nog, men detta tar det hela ett steg längre ändå.
Transport försvarar sig med att man som förening har rätt att själv välja vilka som får vara medlemmar. Strikt taget har förbundet förmodligen rätt i detta och det skulle inte förvåna om domen faller ut till Transports fördel. Fredlund är dock inställd på en lång strid så räkna med att den här frågan återkommer.
Att ha rätt att göra något innebär som bekant inte att man bör göra det. Fackförbunden har en särställning på svensk arbetsmarknad – som ju utgår helt ifrån arbetsmarknadens parter, det vill säga arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.
Den som vill vara med i ett fackförbund men inte får kan inte utan vidare starta ett eget och köra sitt eget race. Om det faktiskt görs är det knappast uppskattat. Det är Transportförbundet plågsamt medvetet om. Svenska hamnarbetarförbundet är ett exempel på när så har skett. Hamnfyran stred med arbetsgivaren för att få förhandla själva i flera år och lamslog delvis den svenska exporten.
Den svenska modellen för arbetsmarknaden är uppbyggd kring monopolorganisationer på varje område. Detta förpliktigar. LO:s partipolitiska engagemang har alltid varit ett kraftfullt argument mot det svenska upplägget. Men om det inte ens går att vara medlem med ett partiengagemang som LO inte uppskattar har en viktig linje korsats. Då går det inte längre med fog att upprätthålla fackens särställning. Då måste politiken agera.
Därtill bör agerandet i längden visa sig skadligt för förbunden. LO:s medlemskader består till stor del av SD-väljare. Vill man verkligen provocera en så stor del av medlemmarna?
En ökad partipolitisering av fackföreningsrörelsen kommer i förlängningen att leda till att medlemstappet fortsätter och att förbunden sakta men säkert förlorar sin relevans. Har partierna inte agerat förr kommer de att bli tvungna när facken bara representerar en liten del av arbetstagarna.
Ska den svenska modellen överleva krävs fackföreningar som är öppna för alla. Transports agerande är osolidariskt mot arbetarkollektivet. Huruvida man har rätt att agera så är det minsta Transport bör bry sig om.