En ny rapport från Industriarbetsgivarna, utförd av forskaren Nima Sanandaji, kallad ”Renässans för industriell utveckling 2024” kommer fram till att regleringshinder och kompetensbrist hindrar basindustrins möjligheter till tillväxt. Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten har bland annat lyft förslaget att skriva av studielån för den som flyttar dit jobben finns.
Att kompetensförsörjningen är ett betydande problem är ingen nyhet. Frågan om ekonomiska incitament att flytta till Norrbotten är något ledarsidan har skrivit om i flera år. Men det är glädjande att en organisation som Industriarbetsgivarna nu lyfter frågan. Den måste nämligen lösas.
Inte sällan sneglas det mot Norge i dessa sammanhang. Sveriges Radio har ett inslag om hur norska barnfamiljer som flyttar norrut kan spara hundratusentals kronor på flyttbidrag, gratis förskola och sänkta skatter. Det är värt att inspireras av. Den som flyttar norrut i Sverige belönas normalt sett med högre skatter på grund av långvarig kommunal vanskötsel.
Ska den gröna nyindustrialiseringen lyckas måste folk dock flytta hit. Annars är det omöjligt. Och staten har tidigare i historien inte sett något fel i att betala människor för att flytta härifrån, då kan den rimligtvis bidra till att de flyttar hit nu när tiderna har förändrats. Att enbart hänvisa till arbetsmarknaden fungerar inte i ett land med så frikostiga välfärdssystem som Sverige har. Det krävs mer och det är gott att debatten nu når riksplanet.
Något måste göras och i förlängningen är det nog huvudsakligen självfinansierande givet den tillväxt det medverkar till och de ökade skatteintäkter det bidrar till. Huruvida det handlar om avskrivna studielån, sänkta skatter, flyttbidrag eller en blandning är en fråga om effektivitet och inte ideologi.
Det är dock viktigt att inte snöa in alldeles på inflyttarna. De är visserligen avgörande för den här processen, men det är de inte ensamma om. Minst lika viktiga är de som stannar kvar här. De som utbildar sig och inte flyttar härifrån. De har den möjligheten, precis som alla andra. Och många gör det, men långt ifrån alla. De som stannar kvar utgör grunden vi bygger resten på och deras kompetens får inte bli undervärderad jämfört med inflyttarna.
Också stannarna behöver få ta del av eventuella kompetensbelöningar, annars kommer arbetsmarknaden att snedvridas igen. Det duger inte.