Sänkt skatt är i princip aldrig fel. Pengar är makt och ju mer makt som ligger hos medborgarna desto bättre kan de forma sina liv och skapa en effektiv marknad som speglar faktiska behov och önskemål. Mumma för frihetligt sinnade helt enkelt.
Och beskedet att regeringen inför ett nytt jobbskatteavdrag är förstås välkommet. Det är en bred skattesänkning som alla som arbetar får ta del av men som har tyngdpunkten på låg- och medelinkomsttagare. Det får väl betraktas som det stora moderata bidraget till årets budget.
Men Moderaterna styr som bekant inte själva och reformutrymmet är begränsat. Sannolikt är det därför jobbskatteavdraget ska finansieras genom att man inte räknar upp brytpunkten för statlig inkomstskatt, från 51 158 kronor till 57 000. Något som har mötts betydligt mer kritiskt från borgerligt håll. Detta beror nästan säkert på Kristdemokraterna och Liberalerna vill satsa så mycket som möjligt på sjukvården och skolan. Att regera är att kompromissa.
Visst hade man dock önskat en viss stringens. Det är obegripligt att bidrag ska räknas upp för inflationen men inte brytpunkten för statlig skatt. Uppräkningen har funnits med sedan skattesystemets tillblivelse, eftersom man avsåg att ungefär 15 procent skulle få det stora nöjet att betala den statliga skatten ovanpå den kommunala.
Att bidragen räknas upp innebär att skillnaden mellan att arbeta och att inte göra det förblir liten vilket minskar drivkrafterna att skaffa ett arbete. Att brytpunkten inte ändras innebär att en någorlunda stor grupp får en ökad skattebörda – effekterna av detta ska nog inte underskattas då samma grupp tenderar att vara hårdast belånad på bostadsmarknaden där räntorna fortsätter att stiga.
Vi vet också sedan länge att stigande marginalskatter har en negativ inverkan på viljan att arbeta mer och att utbilda sig. Detta tillsammans med de höjda bidragen går på tvären med förhoppningarna bakom jobbskatteavdraget.
I slutänden är dock jobbskatteavdraget viktigare. Det träffar bättre de grupper som har det allra svårast just nu med anledning av höjda matpriser och ständigt höga bränslepriser. Det finns många arbetande hem där plånboken är tom alldeles för långt före nästa löningsdag. Jobbskatteavdraget prioriterar trots allt arbete framför annan försörjning och även om man i en perfekt värld hade fått både och var det nog en enkel prioritering att göra när allt kom omkring.