En avgörande anledning ska vara försvarets analys som visar att parkerna skulle ”reducera vår möjlighet att möta hotet och varna befolkningen”, som Carl-Johan Edström, generallöjtnant och chef för försvarsstaben, förklarade för SVT (1/11).
Enligt Edström är största problemet med vindkraftverken att de påverkar försvarets sensorer på ett ”väldigt negativt sätt”. De störningar och radarekon vindkraftverken orsakar kan fördröja upptäckten av en kryssningsrobot med uppåt en minut. ”Det är inget vi kan acceptera med dagens hotbild och det ansvar vi har mot Sverige som nation”, förklarade Edström.
Försvaret fick gehör för sina önskemål. ”Regeringen anser att det skulle leda till oacceptabla konsekvenser för Sveriges försvar att bygga de aktuella projekten i Östersjöområdet”, berättade försvarsminister Pål Jonson (M) då beslutet meddelades (SVT 4/11).
Kritiken lät inte vänta på sig. ”Beskedet innebär att Sverige går miste om 146,2 TWh förnybar energi. Det motsvarar hela Sveriges årliga energiproduktion, alternativt nästan 18 kärnkraftsreaktorer”, skrev Markus Barnevik Olsson, sakkunnig på Miljöpartiets riksdagskansli.
Det förutsätter visserligen att det blåser optimalt hela tiden, vilket det inte gör.
Kritikernas förståelse för försvarets behov var inte heller särskilt djupgående. Bland annat försökte ministern för civilt försvar Carl-Oscar Bohlin (M) på ett sisyfosartat sätt pedagogiskt förklara för Miljöpartiets tidigare politiker och sakkunnige, numera klimatgranskare och programchef för hållbar energi på Sustainable innovation, Lorentz Tovatt. ”Det är ändå märkligt hur Finland, Tyskland, Danmark och Polen kan bygga massa havsvind i Östersjön, men inte Sverige”, skrev Tovatt på X (4/11).
”Vi kan av strategiska skäl inte låta bygga en radarskugga mot Kaliningrad. Länderna du refererar till har inte sin geografiska belägenhet på samma sida Östersjön som Sverige”, förklarade Bohlin. Under diskussionen som följde undrade Tovat om Bohlin ”fattar trögt” samt om Bornholm verkligen är danskt.
Kritiken visar hur grund kunskapen är på den gröna sidan. Kritik utan nyanser, så som vindkraftens verklighet och att länders geografiska förutsättningar skiftar, visar på dålig verklighetsförankring. Om långsiktig hållbarhet ska nås i energifrågan, måste den diskuteras med förståelse för att teknik, geografi och säkerhet ofta samspelar på komplexa sätt. Kritiken mot regeringens vindkraftsbeslut är inte bara förenklad, den är farlig.