Ett fåtal företag dominerar stora delar av våra liv. De har en makt som aldrig tidigare har skådats och agerar givetvis för sitt eget bästa snarare än för samhällets. De lagar som finns har sällan förutsett den värld där dessa jättar härskar.
Konkurrenslagstiftning är först och främst ett slags direkt konsumentskydd. Den är dåligt utformad för att hantera företag som skapar ett monopol som de sedan själva dominerar, såsom Amazon.
De västerländska lagarna är därtill huvudsakligen utformade efter tanken att det är det offentliga som tillhandahåller gemensam infrastruktur av större vikt. Att privata företag skulle börja fylla den funktionen och behöva regleras efter samma principer ryms inte nödvändigtvis inom våra politiskfilosofiska ramar.
Men företag som Facebook och Twitter har genom sina dominerande ställningar antagit denna form. Privata företag som har blivit så viktiga för det allmänna livet att de regler som gäller för vanliga företag inte längre är tillräckliga. Facebook har blivit oundgängligt för den som vill hålla kontakt med allt från familj, släkt och vänner till kollegor och likasinnade. Det är också mångas främsta källa till nyheter och samhällsinformation. Från nyhetsflödet till Messenger har Facebook blivit en digital nödvändighet.
Ändå kan Facebook stänga av användare på obegränsad tid och därmed döma folk till en märklig kvasitillvaro utan att ens motivera sitt tilltag. Det går att överklaga men det behöver inte innebära något rent konkret. Lycka till att få tag på Facebook för att få veta mera. Facebook är känt för att vara lika kontaktbart som ett brevlådeföretag i ett skatteparadis.
Traditionellt har tanken varit att privata företag har rätt att inom tämligen vida ramar agera efter eget huvud eftersom marknaden antas rätta till dåligt beteende. Men människor är i princip lika beroende av Facebook som av staten i det att några alternativ egentligen inte ges. Därmed blir också det tillåtna godtyckliga agerandet demokratiskt oacceptabelt.
Ändå görs egentligen ingenting från politiskt håll för att ta tag i detta. I den mån som politiska instanser alls tar i frågan om techtitanerna handlar det om direkt konsumentskadliga konkurrensfrågor eller, mer vanligt förekommande, skattefrågor.
Denna feghet är lika oacceptabel som företagens eget beteende. Här finns utrymme för politiker med råg i ryggen som likt de olympiska gudarna är villiga att störta titanerna