Vad som faktiskt hände under påskkravallerna är ännu inte klart. Historien blir spretigare ju längre tiden går. Det vi vet är att många poliser skadades, och att det rådde kaos på flera ställen i landet. Rikspolischefen hävdade att det berodde på bristande underrättelser, men ett avslöjande från TV4 visade att Polisen varnats redan i februari (TV4, 10/5).
Det är uppenbart att en extern granskning måste till för att komma till botten med vad som skett. Det är riksdagen också nästan helt enig om. Sju av åtta partier är för att tillsätta en granskningskommission. Bara Socialdemokraterna är emot.
Det är direkt anmärkningsvärt att regeringen aktivt motsätter sig en extern granskning. Borde inte de ministrar som direkt ansvarar för dessa frågor finna det i vart fall lite angeläget att ta reda på hur liknande scenarion kan undvikas i framtiden?
S verkar dock anse, likt man gjorde gällande pandemihanteringen, att om kritiska frågor prompt måste ställas så bör det ske internt, helst bakom stängda dörrar. Det anses troligtvis synnerligen känsligt i år, med valet bara några månader bort. Självkritik får absolut inte idkas innan vallokalerna har stängts.
Annat är det när S sitter i opposition. Då är de stora vänner av externa granskningar och ser gärna att de tillsätts även i mindre avgörande frågor. Turerna kring Nya Karolinska kommer nog många ihåg, för att ta ett exempel.
Kommissionen skulle kunna visa att felet ligger dels hos polisens ledning, dels hos regeringen som inte tagit frågorna på tillräckligt allvar. Men att försöka hindra denna granskning innebär också att de fortfarande inte tar frågorna på tillräckligt allvar. Att välja valstrategi före ordningsmaktens välmående, även efter att dessa upplopp tydligt visat att våldsmonopolet är i ett kritiskt läge, är att fortsätta nonchalera frågans betydelse.
Lyckligtvis är resten av riksdagen enig om att denna granskning bör genomföras och S kommer därför tvingas att tillsätta en kommission. Med tanke på hur frågan har utvecklats – med polisfacket som polisanmäler ledningen, och att Polismyndigheten polisanmäler sig själv (DN, 30/5) – får vi hoppas att frågan klargörs snabbt. Om vi inte ens förstår vad som hänt, hur ska vi bli bättre rustade att motverka att det händer igen?
Socialdemokraterna får helt enkelt finna sig i att deras del i haveriet kring påskkravallerna blir känd för väljarna.