En ny rapport från Skolverket handlar om rektorsprofessionen i Sverige och den innehåller flera larmsignaler om skolledarnas arbetssituation. En sådan är att många rektorer är stressade. En undersökning från Umeå universitet visar att en fjärdedel av rektorerna upplever en så hög grad av stress att de riskerar utmattningssyndrom. Enligt den internationella studien Talis är just upplevd stress den faktor som mer än någon annan avgör om en rektor stannar i yrket.
Enligt Skolverket har 30 procent av alla skolor haft fler än tre rektorer under de senaste fem åren. Det säger sig självt att pedagogisk utveckling blir svårt under sådana korta inhopp. Internationell forskning pekar på att det tar 5-7 år för ett nytt ledarskap att förbättra en bristskola.
De skolor som har lättast att behålla rektorer ligger i storstadsområden. Även skolor i utsatta områden lyckas ofta ha kvar cheferna längre. Det är lättare att rekrytera i storstäder och den komplicerade uppgiften att vara rektor på en skola i ett utsatt område verkar locka en del chefsämnen. I stället är det på landsbygden som rektorsbyten fortsätter att vara ett stort problem. En generell skillnad är att kommunala skolor har något svårare än fristående att ha kvar sina chefer.
Vad är det då som ligger bakom rektorskarusellerna? Skolverket pekar på att rektorsuppdraget har blivit mer komplicerat. Nya styrningsmodeller innebär en ökad administrativ börda som ofta hamnar i rektorns knä. Vidare har rektorerna över tid fått en allt större mängd personal att leda. I snitt ansvarar en rektor i den svenska grundskolan för 28 lärare. Med tanke på att det är högutbildad arbetskraft med komplexa arbetsuppgifter är det ett stort antal. Till administration och personalansvar kommer sedan förstås kravställande föräldrar och på många skolor ett försämrat säkerhetsläge.
Vad som till sist blir lidande är det vi förknippar med rektorsrollen: att leda och utveckla skolans pedagogik och stötta lärarna till en bättre undervisning. Det verkar vara just upplevelsen av att inte få hålla på med det man en gång valde som yrke som får många att lämna rektorsbanan. Rektor är i Sverige inte längre en långtidskarriär utan något som många är inne och testar under en kort period.
Rektorns situation måste upp på den politiska dagordningen. Ingen institution kommer fungera bra om cheferna mår dåligt och ideligen slutar.