Pengar är nu inte svensk skolas huvudsakliga problem, eller ens egentligen ett problem. Jämfört med andra OECD-länder spenderar Sverige relativt mycket på skolan. I snitt kostar en svensk elev runt 140 000 kronor per läsår. Det är högre än i exempelvis Tyskland, 115 000 kronor, eller Finland, 112 000. Snittet i OECD är 107 000 kronor per elev och år.
Men de höga kostnaderna är svåra att påverka i det korta förloppet. Timplanerna ser ut som de gör. Kommunerna sitter fast med de byggnader som snabbt uppfördes när grundskolan byggdes ut. De börjar nu bli 60 eller 70 år och kostar alltmer i underhåll. Staten har via betygssystem och läroplaner lagt en stor administrativ börda på skolan. Till detta kommer samhällsutvecklingen med stök, nedskräpning och skadegörelse.
För många kommuner kommer den snabba vägen att vara att säga upp personal, eller åtminstone införa anställningsstopp och hålla igen löneutvecklingen. Därmed kommer läraryrkets attraktivitet att påverkas ytterligare i negativ riktning.
Tajmingen är sällsynt dålig. Nyligen kom en rapport från fackförbundet Sveriges lärare som varnar för stämningen i yrkeskåren. En femtedel av de som jobbar som lärare i dag funderar på att sluta. Den vanligaste orsaken anges vara hög arbetsbelastning, något som kommer att öka med de planerade nedskärningarna.
Ordföranden för Sveriges lärare, Åsa Fahlén, kräver nu att regeringen går in med fyra miljarder kronor för att kompensera kommunerna. Två av dessa miljarder ska vara öronmärkta för att lärarnas löneutveckling ska följa märket.
Lärarbristen är en strategisk utmaning för Sverige. Staten har inte råd att låta lärarbristen öka. En öronmärkt peng för att behålla utbildade lärare i skolan vore väl satsade pengar.
Det skulle också vara ett steg mot att staten tar större ansvar för personalförsörjningen i skolan och för lärarprofessionen som helhet. Staten måste visa att lärare är ett framtidsyrke. Kommunerna har inte klarat den uppgiften särskilt väl.
Det finns förstås fler vägar än löner att gå. Josefin Malmqvist, Moderaternas förstanamn i utbildningsutskottet, skrev på X att partiet vill återinföra den så kallade Usk:en, lärarnas avtalade undervisningsskyldighet. När denna togs bort på 1990-talet ledde det till en 10-20 procentig ökning av lärarnas undervisningstid. Läraryrket kan alltså göras attraktivare. Men det är staten som sitter på de flesta nycklarna.