Alla vet förstås att Moderaternas förslag till vårbudget inte kommer att antas av riksdagen. Likafullt bör förslaget skapa oro i Rosenbad. Den visar att M överträffar regeringen på en avgörande punkt: vilja och förmåga att prioritera.
I vårbudgeten slår Moderaterna fast att de två viktigaste frågorna som Sverige måste hantera är arbetslösheten och tryggheten. Löser vi inte dem kommer Sverige att fortsätta att försvagas.
Trygghetsfrågorna är ett område där partiet har medvind. Arbetslösheten däremot är något som M har försökt föra upp på dagordningen i omkring två år utan större framgång. Av allt att döma är det på väg att ändras. Insikten om att Sverige har parkerat sig i bottenskiktet av EU:s arbetslöshetsstatistik är deprimerande. Värre ändå är att regeringen inte verkar ha någon aning alls om hur det ska åtgärdas. Löfven gick trots allt en gång i tiden till val på att ordna EU:s lägsta arbetslöshet, men har levererat det motsatta.
Moderaterna vill rikta in sig särskilt på den kraftigt ökande långtidsarbetslösheten. Två tredjedelar av alla långtidsarbetslösa är utrikes födda. Det är en dubbelt så stor andel som efter finanskrisen 2009. Moderaterna vill halvera antalet långtidsarbetslösa på tre år genom en rad olika åtgärder, från en arbetspremie till bättre styrning av Arbetsförmedlingen.
Kan M lyckas att halvera långtidsarbetslösheten på tre år? Tveksamt. Men det är viktigt att de är tydliga med att det är ett överordnat mål. Detta är den största och viktigaste konkurrensfördelen gentemot Socialdemokraterna.
Stefan Löfven (S) kan inte prioritera alls. Det verkar vara ett inslag som saknas helt i den moderna socialdemokratin. Allt är lika superviktigt. Det gör att ingenting blir gjort ordentligt och i den mån någonting prioriteras alls är det miljömål, identitets- och symbolpolitik.
Tydliga politiska prioriteringar är avgörande för att regering ska lyckas åstadkomma någonting. Det var skillnaden mellan Fredrik Reinfeldts (M) första och andra mandatperiod och det var en kraftigt bidragande orsak till att Göran Persson (S) förlorade valet 2006.
Moderaterna både vill och kan prioritera i politiken. Det skapar utrymme att genomföra de reformer som behövs och gör det möjligt att hålla dem ansvariga för de resultat som uppnås. Politik är att välja. S klarar inte av det längre och det kommer att märkas i valet.