Rekordkritiken mot vapenutredningen

Av de 350 remissvar regeringen har fått gällande vapenutredningen är färre än fem procent positiva till utredarens förslag.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) bör påminna sig själv och regeringen vad man gick till val och vikten av en fungerande rättsordning.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) bör påminna sig själv och regeringen vad man gick till val och vikten av en fungerande rättsordning.

Foto: Christine Olsson/TT

Ledare2024-11-16 03:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Invändningarna handlar först och främst om att utredaren helt utan att ifrågasätta lägger fram Polismyndighetens påhittade läckageteori som grund för en rad lagskärpningar regeringen inte efterfrågat. Att det de facto inte är svenska sportskyttar, jägare eller samlare som tillhandahåller vapen till gängkriminella tycker utredaren är en bisak. 

Samtidigt har vi ingen brist på gängkriminella som skjuter på gatan företrädesvis med insmugglade vapen. Det är häpnadsväckande att en dylik teori då fått sådant fäste att den inte bara sprids av myndigheter men också ligger till grund för en statlig utredning.

BRÅ, Brottsoffermyndigheten, SÄPO och Tullverket har även anammat läckageteorin i sina remissvar till vapenutredningen och framhäver att de restriktioner för laglydiga vapenägare som utredaren föreslår, rättfärdigas av samhällsklimatet och gängkriminaliteten.

Förslagen handlar bland annat om att Polismyndigheten föreslås få svepande befogenheter att avslå licensansökningar utan saklig grund, men också om att förbjuda halvautomatiska gevär av typ AR15/10 för jakt och återkalla befintliga licenser. Det är rättosäkra förslag som går emot legalitetsprincipen och är ovärdiga en rättsstat, det sista strider därtill mot principen om gynnande förvaltningsbeslut.

Om något påvisar vapenutredningen behovet av att återinföra ett ordentligt tjänstemannaansvar. För det som händer när myndigheter är fyllda av aktivister som kan ta offentliga beslut i linje med sin övertygelse och inte nödvändigtvis i linje med lagen, är att medborgarnas förtroende för myndigheternas oberoende, och i yttersta linjen för demokratin, urholkas.

Eftersom Polismyndigheten inte har något uppdrag att främja skytte, jakt eller samling utan ser legala vapen som något som ska begränsas, är det även nödvändigt att skyndsamt flytta ansvaret över licenshantering och skjutbanor bort från Polismyndigheten till den tilltänkta Viltvårdsmyndigheten. 

Beslut i vapenfrågorna hinner troligen tas innan någon ny myndighet skapas eller något ordentligt tjänstemannaansvar kommer på plats. Därför är det av yttersta vikt att regeringen lyssnar på de organisationer som företräder de medborgare som drabbas av föreslagna lagändringar. Jaktförbund, skytteförbund och samlarförbund vill alla se Tidöregeringens vallöften infrias – ordentliga lättnader för laglydiga vapenägare.