En sverigedemokratisk lokalpolitiker i Luleå, Ulf Karlström, har av IF Metalls medlemmar fått förtroende att bli ordförande för en områdesgrupp i verkstadsklubben på SSAB. Men alla kan andas ut – IF Metalls klubbordförande Tomas Karlsson har försäkrat sig om att Karlström också tycker om mänskliga rättigheter.
Om sverigedemokrater är välkomna i facket eller inte borde aldrig ha varit en fråga. Men det blev det för några år sedan. Tyvärr verkar det fortfarande vara det.
2018 fick Sverigedemokraternas toppnamn i Kiruna besked av sitt fack, Transportarbetarförbundet, att han inte längre kunde vara medlem på grund av sitt politiska engagemang. Han uteslöts från sitt eget fackförbund.
Det kunde ha slutat där. Men det gjorde det inte. Det blev en rättssak av det hela. Stockholms tingsrätt dömde att Transportarbetarförbundets beslut att utesluta honom ur facket var ogiltigt. Frågan borde då ha dött en gång för alla. Men i stället har det förskjutits till att handla om man kan vara aktiv medlem i Sverigedemokraterna och samtidigt ha fackliga uppdrag.
Det blir särskilt tydligt när IF Metalls klubbordförande Tomas Karlsson säger till Kuriren att han pratat med Ulf Karlström om IF Metalls grundvärderingar. Hans bedömning är att Karlström står bakom dem, till exempel vad gäller mänskliga rättigheter.
Menar IF Metalls lokala ledning att det finns en presumtion om att Sverigedemokrater inte står bakom mänskliga rättigheter? Om inte – varför har man då haft det samtalet?
Nu har IF Metall från centralt håll meddelat att man kommer att granska ordförandevalet av Ulf Karlström.
Fackföreningar och fackförbund är i grunden ideella föreningar, men de är inte vilka föreningar som helst. Facken har stor makt som har givits av riksdagen. När hela den svenska modellen bygger på att facken har den makten måste en grundläggande premiss vara att facken är så öppna som möjligt för både medlemskap och förtroendeuppdrag.
LO bör vara försiktigt med att skjuta ifrån sig sina egna medlemmar. Stödet för Socialdemokraterna minskar bland LO-väljare, medan stödet för Sverigedemokraterna verkar öka. Om man har någon som helst självbevarelsedrift inom rörelsen borde man beakta den förändringen.
IF Metalls medlemskår på SSAB verkar inte anse att det är en fråga alls. Från centralt håll verkar man inte hålla med. Hur står det till med medlemsdemokratin inom IF Metall egentligen?