Det som däremot är svårt att finna rimligt stöd för är att de som är med i facket inte bara tvingas finansiera styrningen en gång – utan två.
Detta trots att andelen medlemmar i LO-förbunden som röstar på Socialdemokraterna är på stadig nedgång. S är visserligen fortfarande störst bland arbetarna. Men när fler än hälften lägger sin röst på ett annat parti är det orimligt att fackföreningarna fortsätter att finansiera en politik som saknar stöd bland medlemmarna.
Det går att argumentera för att det är facken själva som väljer vilket parti man vill skänka pengar till. Vilket i sak är rätt men ur det större perspektivet saknas det verkligen inte exempel på när människor med avvikande åsikt antingen uteslutits ur facken eller blivit av med inflytelserika poster, dit de blivit demokratiskt framröstade, när det uppdagats att de har fel partibok.
Detta gör det i princip omöjligt att förändra facken från insidan. En ytterst problematisk verklighet för en rörelse som har särställning på den svenska arbetsmarknaden och därför borde vara partipolitiskt obunden med medlemmarnas intressen i första rummet.
Röster höjs för att vi ska titta mot Danmark där det krävs ett aktivt medgivande från den medlem i facket som vill att delar av medlemsavgiften skall gå till ett politiskt parti. Det är visserligen ett steg i rätt riktning men absolut inte en lösning.
Det rimliga vore att facken inte ger pengar till något parti och därmed kan sänka medlemsavgiften. De extra kronor som blir kvar i plånboken kan den enskilde själv välja vad denne gör med. Tycker man att något parti har en bra politik går det utmärkt att skänka slantarna dit men det går också bra att köpa nya skor till ungarna eller tanka bilen för att kunna ta sig till jobbet. Valfrihet på riktigt.
Detta vet såklart ledande socialdemokrater och fackliga höjdare om och det är fullt rimligt ur från deras perspektiv att kämpa mot detta med näbbar och klor. Socialdemokrater tycker nämligen inte om valfrihet för det ger folket frihet att välja något annat än socialdemokrati.
Därför kommer vi med största sannolikhet få se ett massivt motstånd mot en lagändring som skulle medföra en jämnare spelplan. En spelplan där alla har samma regelbok. En regelbok där det tydligt framgår att medlemsavgiften i facket skall gå till facklig verksamhet i vilken riksdagsarbete knappast kan sägas ingå.