Den så kallade informationsplikten har inte ens tagit konkret form än. Det finns inget förslag på bordet. Ändå anser regionrådet Camilla Friberg (S) att det är viktigt att man markerar från politiskt håll. Det är tydligen viktigt för personalen att veta att regionpolitikerna är emot ett förslag som inte finns ännu och som de inte vet hur det kommer att se ut. Moderaternas Linda Frohm har förtjänstfullt poängterat det märkliga i att ta tydlig ställning mot en lag vars utförande man inte alls känner till. Och hon har en god poäng, det är mer än lovligt udda och ger väl inte det mest seriösa intrycket möjligt.
Å andra sidan kan man lika gärna medge att kärnan av förslaget är känd. Det är ju hela grejen. Och är man emot den kärnan kan man lika gärna tala om det redan nu. Varför man ska fatta politiska beslut om att gå emot eventuellt kommande lagstiftning är förvisso fortfarande oklart.
Det spelar ingen roll om man kallar det för informationsplikt eller angiveri, det behövs likafullt. Och det är heller inte något märkligt med detta, vi gör det redan på andra områden.
Om vi faktiskt ska ha utlänningslagen måste vi också se till att den efterlevs. Om vem som helst kan komma hit, ansöka om att få stanna här, få nej av myndigheterna och sedan avvika utan konsekvens har vi realiteten inte någon migrationspolitik längre. Och det är faktiskt hela det offentliga Sveriges uppgift att säkerställa sådana här grundläggande funktioner.
På sociala medier deltar många offentliganställda just nu i en kampanj på formatet "Jag är X – inte en gränspolis". Och visst, det är gränspolisen som ansvarar för gränskontroller in och ut ur Sverige, genomför inre utlänningskontroller och verkställer beslut om avvisning och utvisning. Men det innebär inte att resten av det offentliga kan motarbeta dessa regler.
Det offentliga Sverige måste tala med en röst om dessa regler ska ha någon som helst bäring på verkligheten. När vissa undantas reglerna, och när tröskeln för detta dessutom är särskilt låg, urholkas rättsväsendet och godtycke och osäkerhet blir rådande. Att det därtill förstärker det för alla inblandade oerhört skadliga skuggsamhället där människor utnyttjas hänsynslöst gör inte saken bättre.
Sveriges kluvna förhållning till migration måste upphöra. Det är dags att acceptera att den reglerade invandringen inte kan stanna på pappret utan också måste omsättas i verkligheten.
Därtill är det oroande att kritikerna alldeles för ofta attackerar förslaget på ohederliga grunder. Det har hittills inte varit på tapeten att exempelvis förvägra någon vård. Bara att vårdgivaren kan bli tvungen att informera myndigheterna om någon som saknar rätt att vistas i landet söker sig till den.
Detta kan förvisso vara tillräckligt skadligt. Det kan få personer utan uppehållsrätt att undvika att söka vård och att vi därmed riskerar att smittsamma, allmänfarliga sjukdomar sprids i onödan. Men det är inget som normalt förs fram, i stället stannar kritiken vid klyschor.
Inte heller är informationsplikt något nytt under den svenska solen. Vi har åtskilliga sådana. Exempelvis är socialtjänstlagen tydlig med att myndigheter vars verksamhet rör barn och unga, hälso- och sjukvården samt en rad andra myndigheter är skyldiga att anmäla kännedom eller misstanke om att barn och unga far illa. Det kan förstås göras gällande att detta handlar om att skydda någon utsatt, inte samhället.
Ett exempel på det senare är dock att läkare också måste anmäla till transportstyrelsen om de finner att en körkortsinnehavare av medicinska skäl är olämplig att inneha detta.
Bakom dessa regler finns inte bara omtanke om enskilda utan en syn på samhället, staten och medborgaren/invånarna där de senare har såväl rättigheter som skyldigheter. Och att vi måste acceptera och efterleva båda delarna. Om vi inte gör det – vad har vi då plikter till? Har vi då alls några plikter? Eller är vi bara en samling rättigheter och känslor som måste bekräftas?
Region Norrbotten bör akta sig för att säga till sina anställda att de inte behöver efterleva svensk lag – som sagt i synnerhet när man inte ens vet hur lagen kommer att se ut. Moderaterna har gjort sin inställning tydlig. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna lär också rösta emot detta, förhoppningsvis även Sjukvårdspartiet. Är det möjligt att S eller V hittar tillbaka till verkligheten till nästa vecka? Vem vet.