Internationellt är det ingen självklarhet och många länder tillåter inte dubbla medborgarskap.
Och man kan faktiskt ställa frågan om det är möjligt att fullt ut vara medborgare i två stater samtidigt. Medborgarskapet är ju ett rättsligt förhållande mellan individen och staten som medför långtgående skyldigheter och rättigheter från bägge håll. Från individens sida är ett frivilligt medborgarskap uttryck för en lojalitet som i till exempel frågor om försvar och säkerhet blir väldigt påtaglig. I en demokrati är det också biljetten in till medbestämmande och politiskt inflytande.
Hittills har dubbla lojaliteter här i Sverige mest setts som ett problem som kan uppstå i teorin. Men på sistone finns det flera fall som ställer frågan på sin spets. Det handlar om när personer med dubbla medborgarskap gör politisk karriär och når höga ämbeten.
I en artikel i veckans Fokus (25/1) intervjuas terrorforskaren Magnus Ranstorp om problemen kring dubbla medlemskap. Han lyfter fram att Säkerhetspolisen har flaggat för att dubbla medborgarskap faktiskt innebär potentiella säkerhetsrisker. Det kan till exempel vara när en folkvald politiker med dubbla medborgarskap når beslutsfattande nivåer med säkerhetsklassning.
Det mest kända exemplet i närtid är Mehmet Kaplan (MP) som var bostadsminister i Stefan Löfvens första rödgröna regering. Kaplan var medborgare i Turkiet och tvingades avgå sedan det uppdagats att han hade haft kontakter med våldsbejakande extremnationalistiska grupper där. I samband med avslöjandet framkom att Kaplan lagt ansenlig del av sin tid som minister på att resa och odla kontakter i sitt andra hemland.
Nu aktualiseras frågan för Centerpartiet som kan få Muharrem Demirok som ny partiledare. Demirok är turkisk medborgare, ett medborgarskap som han nu vill avsluta. Det kan dock ta upp till tio år och Turkiet är uppmärksammat för att vilja ha kontroll över sina medborgare i andra länder.
Någon har ställt frågan varför Demirok misstänkliggjorts för sitt turkiska medborgarskap medan få har sett något problem i att Ebba Busch (KD) är medborgare i Norge. Svaret ligger nog i skillnaden på hur de turkiska respektive de norska myndigheterna förhåller sig till demokrati, mänskliga rättigheter och till Sverige. Politik är en förtroendebransch.
Det finns förstås fler fall som kan nämnas. Artikeln i Fokus tar upp Ardalan Shekarabi (S) som var statsråd trots att han samtidigt var medborgare i två andra länder, och Abdirizak Waberi (M), senare mer känd som rektor på den muslimska Römosseskolan. Waberi var moderat riksdagsledamot samtidigt som han var aktiv i ett islamistiskt parti i Somalia. I den svenska riksdagen satt han i Försvarsutskottet.
Med många sådana exempel i närtid är det klart att dubbla medborgarskap inte längre är ett problem bara i teorin utan något som kan innebära säkerhetsrisker och ett försvagande av demokratin i Sverige.