De menar i DN Debatt (23/9) nämligen att de straff aktivisterna riskerar efter sina aktioner med bland annat hindrad trafik i Stockholm är alldeles för hårda och hotar rätten till demonstrationer och civil olydnad.
Det finns absolut tillfällen då civil olydnad har ett mycket stort berättigande. En förutsättning är dock att dessa utförs med omdöme. Det nu avhandlade agerandet är inte omdömesgillt utan självrättfärdigande excesser.
För det första saknar de kontext och mottagare. Att kedja fast sig i ett träd som riskerar att fällas gör det tydligt vad man vill. Likaså att bryta mot tydligt inskränkta rättigheter, eller att protestera vid eller utanför ett fenomen eller myndighet man anser har fel. Hur stoppad trafik på E4 genom Stockholm förmår de hindrade trafikanterna att bygga fler våtmarker är desto mer oklart.
För det andra, som organisationerna själva lyfter fram, ingår det i civil olydnad att stå för sitt brott och ta konsekvenserna. Här har många av de aktivister som under året åtalats svikit. De har förvisso vidgått att de brutit mot lagen, men försökt komma undan straffansvar genom hänvisning till att planeten brinner hävda nöd.
För det tredje grundar sig aktivisternas ofog på att de vet bättre än alla andra. Det är de som med moralisk överlägsenhet räddar världen och ett ovetande samhälle genom att med hänvisning till grundlagen störa samhället. Ett synsätt som dock saknar stöd i grundlagen då vi sedan Axel Oxenstiernas dagar haft ordningen att staten och dess myndigheter, inte aktivister, är de som är bäst skickade att bevaka gemensamma intressen. Till exempel att världen inte går under.
Det grundlagen däremot ger stora friheter till är demonstranter. Alla får säga sitt, men inte nödvändigtvis på motorvägen.
För det fjärde bygger att stoppa trafiken på en total avsaknad av sakkunskap. Det finns hos landets markägare ett stort intresse för miljöåtgärder som våtmarker. De främsta anledningarna att fler sådana inte skapas är för lite finansiering, för komplicerad tillståndsprocess, regelkrångel och dålig myndighetsutövning. Om vi nu har för få våtmarker beror det alltså på myndigheter och lagstiftning. Inte på att trafikanterna kommer fram i tid.
Aktivisternas behov av uppmärksamhet och planlösa kverulerande den civila olydnad som faktiskt har ett syfte och ett berättigande. Därför har Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace fel. Aktivisterna på E4:an ska straffas. Inte ursäktas.