Samtidigt bedömer Boverket att det behöver produceras 63 000 nya bostäder varje år fram till 2030. Krav kommer nu på regeringen att agera.
S vill i vanlig ordning att regeringen kallar till ”samtal”. Efter matjättarna är det byggbranschens tur. Bostadsbristen ska lösas med ett investeringsstöd, eller subventionerat byggande av hyreslägenheter med låg hyra. Att den åtgärden tidigare lett till nyproducerade bostäder med subventionerad låg hyra till personer som står längst fram i bostadskön visar att det vore fel väg att pröva igen. Nya lösningar behövs.
Bostadsminister Andreas Carlson (KD) har å sin sida hänvisat till att det är omvärldsfaktorer som driver upp byggkostnaderna (DN 10/4). SCB:s byggprisindex bekräftar bilden att omvärldsläget i form av höjda räntekostnader står för majoriteten av byggherrarnas ökade kostnader. Men för entreprenörerna står snabbt ökade kostnader för transporter, el och drivmedel för merparten – nästan lika mycket som materialkostnader. Också det beror till del på omvärldsläget. Men det förklarar knappast hela skillnaden i bostadsbyggande mot jämförbara länder som Norge och Finland. Energipriserna ökar även där.
Konjunkturen bör inte skymma sikten för underliggande strukturella problem. Mycket handlar om en alltför tung regleringsbörda som driver upp företagens kostnader. Marktillgången begränsas av kommunala monopol, dessutom med vetorätt. Staten lägger på ytterligare lager i form av bullerregler och strandskydd. Utöver det ställs långtgående krav på handikappanpassning som minskar yteffektivt byggande. Flera små lägenheter som skulle kunna byggas blir i stället färre marginellt större lägenheter. Det är bra att bostadsministern ser över regelverket för att korta ner processerna, och därmed kostnaderna.
Men även om omvärldsläget och byggprocesserna förbättrades imorgon kommer bostadsbristen finnas kvar. Därför behöver det nuvarande beståndet kunna nyttjas mer effektivt. Det bygger däremot på att hyressättningen blir friare. Enligt Boverkets egna rapporter skulle 90 procent av bostadsbristen då kunna försvinna. I det nuvarande systemet tjänar en person på att bo kvar ensam i en större lägenhet som annars hade kunnat nyttjas av fler. Regleringen hämmar också nyproduktionen eftersom det håller nere efterfrågan på nyproducerade lägenheter med högre hyra. Samtidigt skulle en avreglering kunna ge lägre hyror än i dag i vissa områden. Hyressättningen skulle helt enkelt tillåta större skillnader.
Att friare hyressättning är tabu för många i Sverige förtar inte att det är en del av lösningen på bostadsbristen, oavsett nuvarande byggkris. Om det inte är tabu för Boverket borde det egentligen inte vara det för någon. Det är olyckligt att regeringen blundar för den mest nödvändiga strukturella reformen som skulle göra bostadsmarknaden bättre. För alla.