Däremot har vi så kallat maskeringsförbud vid allmänna sammankomster, störande av den allmänna ordningen samt demonstrationer.
Det är i grunden en klok avvägning. Ingen ska ju straffas för en enkel promenad hem från en maskeradfest eller för ett munskydd i kollektivtrafiken. Däremot är det angeläget att vidta åtgärder mot de som maskerar sig som en del i upplopp eller angrepp på polisen.
I takt med samhällsutvecklingen har det emellertid vuxit fram ett behov av skärpta regler i syfte att bättra på människors säkerhet och välbefinnande. För den som rör sig på tågstationer, gallerior och andra ställen med mycket folk är det ingen ovanlig syn med grupper av främst pojkar och unga män som medvetet maskerat sig eller gjort det svårt att se deras ansikten.
Detta är grupper som, även om de inte nödvändigtvis är kriminella, uppenbart strävar efter att framstå som hotfulla och skapa en atmosfär av oro och osäkerhet. Eftersom denna form av maskering är harmfullt riktad mot omgivningen går den bortom rätten till självuttryck och individualitet.
Tyvärr går detta inte att rå på med dagens lagstiftning. Enligt praxis krävs det minst åtta till tolv personer för att det ska räknas som en folksamling.
En enkel lösning hade såklart varit att införa ett totalförbud mot maskering i alla offentliga sammanhang. Det vore dock att gå för långt. Rimligare är att i stället för att titta på sällskapets antal att gå tillbaka till de grundläggande syftena med lagar som maskeringsförbudet – att främja öppenhet och tillit i samhället. Maskering som är ägnad att underminera detta och skapa en kultur av hotfullhet bör bekämpas.
Det går att argumentera att rättssäkerheten minskar i och med att det blir mer av en bedömning från fall till fall. Samtidigt ser vi att det finns ett behov för ordningsvakter och polis att kunna ingripa då reglerna används på ett sätt de inte var avsedda för. Det måste inte heller i första hand handla om att lagföra och bestraffa, utan om något så enkelt som att kunna ge order om att ta av sig maskeringen eller dra ner huvan på tröjan.
För att återställa balansen mellan kollektiv trygghet och individuell frihet behövs därför en revidering av lagen om maskeringsförbud. Friheten att få vara sig själv ska alltid värnas, men när friheten missbrukas för att ge andra ont i magen är något fel, och fel bör rättas till. Eftersom alla inte håller med om detta får det beklagligt nog ske lagstiftningsvägen.