Även om summorna och finansieringen av EU:s återhämtningspaket har tilldragit sig störst uppmärksamhet innehåller överenskommelsen också en idé om reformer.
Medlemsstaterna ska, står det i överenskommelsen, utarbeta nationella återhämtningsplaner där de preciserar sin reform- och investeringsagenda för de år som krispaketet omfattar. Dessa ska sedan bedömas av kommissionen, som ska avgöra om de skapar tillväxt och arbetstillfällen. Planerna ska dessutom vara i linje med de så kallade landsspecifika rekommendationer som EU-kommissionen kommer med varje år och som innehåller råd om hur varje medlemsland ska öka tillväxten, skapa jobb och stärka sina offentliga finanser.
Om denna process verkligen följs ska alltså Spanien vidta åtgärder som skärper budgetramar och ramar för offentlig upphandling, se till att hållbarheten i pensionssystemet säkerställs och reformera utbildningssystemet. Frankrike ska spara och effektivisera i hela den offentliga förvaltningen, reformera pensionssystemet och fortsätta att förenkla skattesystemet genom att begränsa användningen av skatteutgifter. Ineffektiva skatter ska tas bort, skatterna på produktion sänkas och lagstiftningsmässiga restriktioner i servicenäringarna minskas.
När kommissionen har bedömt om planerna uppfyller alla krav, ska de också godkännas av rådet med kvalificerad majoritet. Det innebär att 15 av 27 medlemsländer måste rösta för, och att förslaget samtidigt måste ha stöd av medlemsländer som utgör 65 procent av EU:s befolkning. En minoritet som vill blockera alltför generösa bedömningar kan göra det förutsatt att den omfattar minst fyra rådsmedlemmar som företräder 35 procent av EU:s befolkning.
Men även när länder har passerat denna granskning, ska det kontrolleras om de uppfyller relevanta delmål och mål. ”I extrema fall kan det innebära att man drar i nödbromsen om dessa länder inte har gjort tillräckligt”, har den nederländske premiärministern Mark Rutte sagt (NL Times 21/7). Och det är andra medlemsländer, inte EU-kommissionen, som drar i bromsen.
Om detta system för bedömning av krisdrabbade länders återhämtningspolitik var avsett att tillmötesgå en skeptisk opinion i mindre drabbade länder, är det tveksamt om det lyckas. Bilden av en massiv hjälpinsats utan motkrav är redan satt. Om det däremot var tänkt att stimulera reformer som gör att länderna klarar nästa kris bättre har det viss potential.
Daniel Braw är politisk redaktör i Barometern-OT.