I förra veckan gjorde arbetsmarknadens parter ett nytt försök att nå en överenskommelse och därigenom hålla politiken från att lagstifta. Det gick milt uttryckt så där. Problemet är att det inte spelar någon roll hur överens man är om nästan allt om man inte kan enas alls i de viktigaste frågorna.
Det är inte svårt att ana hur hårt tryck som har sats på LO:s ledning att återvända till förhandlingsbordet. Den organisatoriska sammanblandningen mellan LO och Socialdemokraterna innebär att ingen av organisationerna fullt ut behärskar sitt eget öde.
Att det råder ganska hätska stämningar i LO över såväl kraven som inblandningen från moderpartiet är nästan en underdrift. Många, företrädare och medlemmar, är rent utsagt förbannade på partiordförande Stefan Löfven (S). Den omställning som gick så snabbt i politiken har ännu inte fått fäste i den fackliga delen av rörelsen. Däri ligger också det stora hotet mot regeringen.
Den S-märkte statsvetaren, tillika politiske redaktören i Sydöstran, Stig-Björn Ljunggren visar dock på en tänkbar väg framåt i SvD Näringsliv (18/10). Han menar att den kompromiss som Svenskt Näringsliv och PTK till slut enades om kan utgöra grunden för regeringens lagstiftning. Förslaget ligger "rätt nära" vad LO kan acceptera, menar han. Problemet är bara att LO:s styrelse enhälligt röstade nej till förslaget i fredags. Om väsentliga ändringar görs till förmån för LO är det inte otänkbart att också Vänsterpartiet låter sig blidkas.
Däremot förefaller det svårt att se att Centerpartiet och Liberalerna skulle kunna ställa upp på det utan att svika de utfästelser partierna har gjort gentemot sina väljare. Och utan stora förändringar på något område kan inte LO:s ledning gå med på det. I båda fallen skulle det ge upphov till en kraftig svekdebatt.
Frågan är om Stefan Löfven är den mästarförhandlare som det har påståtts. I så fall är det dags att visa det nu. Den här situationen fordrar en utbrytning värdig Harry Houdini. Löfvens ena hand är just nu fjättrad av LO, medan den andra är hårt bunden av C och L. Löfven ska nu sänkas ned i en låda utan insyn som M, KD och SD har fyllt med vatten nästan ändå upp. Vid sidan står Vänsterpartiet och funderar på om man ska hälla i det sista.
Eftersom han saknar mandat att kapa banden till LO måste han hoppa ur lådan utan att vara bunden av löftet till C och L samtidigt som dessa kan hävda motsatsen. Det är en illusion inte ens Houdini hade mäktat med.