Tous ensemble! Alla tillsammans! Det skanderade den belgiska publiken till stöd för svenskarna och i ett gemensamt avståndstagande mot den extremism som drabbade Bryssel och svenskar där inför gårdagens fotbollsmatch. Det värmer förstås hjärtat lite grann, men bedrövelsen är många gånger större.
Den misstänkte gärningsmannen, Abdesalem Lassoued, lade själv ut ett antal videoklipp där han förklarar att han är en Guds krigare som har dödat tre svenskar och att han hämnas muslimer. Han svär trohet till Islamiska staten, terrororganisationen som hör till dem som hårdast har uppmanat till dåd mot Sverige och svenskar.
Hade detta kunnat hejdats om vi likt Danmark hade aviserat inskränkningar av yttrandefriheten för att förbjuda koranbränningar? Nej. Problemet har i stort inte varit själva koranbränningar utan de narrativ som spritts av islamistiska stater och organisationer. Där målas Sverige upp som en stat som stödjer och uppmuntrar koranbränningar snarare än som en stat som tolererar dem även om merparten inte gillar dem.
Inte heller började detta med koranbränningarna. Sedan december 2021 har det spridits desinformation i huvudsakligen samma kanaler om att Sverige tvångsomhändertar muslimska barn utan rättsligt stöd. Det här handlar om internationella kampanjer riktade mot Sverige. Försvarshögskolan släppte tidigare i år en gedigen rapport om kampanjen som är nog så läsvärd. Den pekar inte minst på sårbarheten som uppstått genom att det saknas förtroende mellan den offentliga förvaltningen och vissa invånare, något som hänsynslöst utnyttjas av skrupelfria aktörer som vill slå split.
Så nej, det här handlar inte om att det är tillåtet att bränna koraner i Sverige eller att det finns taktlösa sverigedemokrater på höga positioner i riksdagen. Det handlar om en fundamental intolerans som finns i stora delar av den muslimska världen – vilket alltså inte innebär att alla muslimer är intoleranta. Men det finns en stor, om än delvis spelad, lättkränkthet och gott om statsledningen som gärna spär på dessa känslor och terrororganisationer som IS som direkt uppmuntrar till våld.
Det är därför två svenskar utan någon som helst egen förskyllan miste livet i Bryssel i går och en tredje enligt uppgifter ligger på sjukhus med allvarliga skador. Och det är därför svenskar tvingades stanna på läktarna långt in på natten. Enligt uppgifter evakuerades de sista vid fyratiden i natt. Det är svårt att förstå den rädsla som många måste ha känt. Skytten riktade väldigt uppenbart in sig på svenskar och var fortfarande på fri fot. Det gick naturligtvis inte att utesluta att han skulle försöka döda ytterligare svenskar när de lämnade arenan.
Så blev det inte och av allt döma dog han tidigare i morse när han skulle arresteras vid ett café. En ynkrygg mötte sitt öde. Det är synd dock, det hade varit bättre om han hade kunnat tas levande och få tyna bort i ett fängelse. Nu kommer han att martyrklassas av människor som delar hans vridna världsbild. Något som lägger ytterligare ett sorgens täcke över den här tragiska händelsen.