Dödstalen är åter höga och i stället för nyheter om att smittspridningen avtar kommer oroande rapporter om att vården börjar svikta. Stockholm som är en av Europas hårdast drabbade städer har begärt hjälp såväl från Försvarsmakten som från andra regioner.
Det verkar som att vi är i ett läge där bilden av Sverige börjar förändras, både utomlands och hos oss själva.
Många trodde nog att Sverige skulle klara pandemin bättre än de flesta andra länder. Sverige med sin välfärdsstat och sin offentliga sektor skulle ha störst resurser för att tillhandahålla vård. Som teknikälskande land skulle vi vara snabba på att använda ny digital teknik för att testa, smittspåra och nå ut med information. Framförallt skulle vi som ett solidariskt samhälle vara noga med att skydda de svaga och sköra.
Ingenting verkar dock ha fungerat som vi hoppades. Sverige har avsevärt högre andel döda än andra jämförbara länder. Hittills har regeringen eller Folkhälsomyndigheten inte kunnat förklara varför så många fler dött i Sverige än i grannländerna. Smittspårningen fungerar inte. Nästan samtliga regioner uppger att de har svårt att hinna med. Och om smittspårningen inte går fort försvinner nyttan med den. Under veckan före lucia kom regeringen med två stora utspel. Dels ett förslag om tillfällig coronalag, dels information om mass-sms. Båda saker som man som lekman tycker borde ha kunnat lösas redan i våras. Sverige framstår inte som ett land på framkant.
I nödens stund har vi heller inte visat oss vara någon moralisk stormakt. De svagaste i samhället har hittills drabbats värst. Smittan kom omedelbart in på äldreboenden och den spreds på flera orter via hemtjänst. Fortfarande, efter mer än ett halvår, uppstår nya utbrott inne på äldreboenden. Om man som regeringen och Folkhälsomyndigheten väljer en strategi som går ut på att låta sjukdomen spridas i befolkningen för att uppnå flockimmunitet spelar man samtidigt med riskgrupperna som insats.
Trots att Sverige lyckats sämre med att hantera smittan i jämförelse med de flesta andra länder verkar det bara ha ökat vår segervisshet. ”De andra kommer få det svårare sedan. Då kommer alla önska att de gjort som vi”. Förtroendet för Folkhälsomyndigheten är högt. Anders Tegnell lär vara den person som svenskarna helst vill se som gäst vid julbordet.
Sverige är inte längre ordningsman i klassen av länder. I stället är det en annan ny-gammal bild av Sverige som har återuppväckts. Den om de dumma svenskarna som tror att de är smartare än andra och därför ser det som tecken på framgång då alla andra gör tvärtom. Själva lucianatten inföll länge på årets mörkaste natt eftersom Sverige envisades med att behålla juliansk kalender när grannländerna redan hade gått över till den gregorianska kalender. Vi var oss själva nock till den grad att vi höll oss med egen tideräkning. På den envisheten går det att känna igen svensken.