Förutsättningarna för att driva populär politik verkade obegränsade. Nu anser bara 30 procent av väljarna att regeringen gör ett bra jobb enligt opinionsinstitutet Yougov, medan nästan hälften är missnöjda.
Boris Johnson tog över som premiärminister, och gick sedan till val, med en övergripande ambition: att äntligen verkställa utträdet ur EU. Detta i kombination med löften om synnerligen generösa satsningar och investeringar var ett så vinnande recept att Johnson fick förtroende även från socialdemokratiska Labourpartiets väljare.
Det konservativa partiet blev under Johnson mer och mer ett renodlat Brexitparti, där regeringen bemannades med utträdesförespråkare och ett gammalt EU-vänligt garde av ledande företrädare i parlamentet kördes ut.
Detta fungerade utmärkt så länge Brexit verkligen var väljarnas prioritering nummer ett. Coronaviruset förändrade detta. I en rapport från tankesmedjan European Council on Foreign Relations framför Mark Leonard hypotesen att coronaviruset kan förändra det politiska landskapet på ett lika genomgripande sätt som Brexitfrågan en gång gjorde.
Det så kallade kulturkrig som utlöstes av utträdesfrågan – lågutbildade mot högutbildade, land mot stad, äldre mot yngre – och indelningen i ”stammar” tappar relevans. Mer intressant blir regeringens förmåga att skydda ekonomin och överhuvudtaget styra landet. ”Covid-19 kan föra fram nya frågor som skär igenom de tidigare Brexitidentiteterna och tvingar fram en omvärdering av deras betydelse”, skriver Leonard.
När det gäller synen på regeringens kompetens ser det mörkt ut för Johnson. I en opinionsundersökning som European Council on Foreign Relations har låtit göra säger 18 procent av de tillfrågade britterna att de har fått en mer positiv uppfattning av regeringen medan 55 procent har blivit mer negativa.
En stor del av förklaringen till de dåliga siffrorna ligger enligt Leonard i den omedelbara jämförbarheten: medborgarna har kunnat ställa det egna landets dödstal, smittspridning och ekonomiska statistik mot alla andra länders.
Framgångsreceptet att sätta Brexit främst har nu av allt att döma blivit ett motgångsrecept. Prioriteringarna har förändrats. ”Väljare väntar sig att regeringen ska vara tillräckligt kompetent för att ha kontroll över läget oavsett om det är goda tider eller dåliga”, skriver Leonard. Den allt avgörande frågan ter sig alltmer som en parentes.
Daniel Braw är politisk redaktör i Barometern-OT.