Kvinnan som i en ”ödmjuk och tacksam” kommentar utbrister detta har startat en av de många lokala Facebook-grupper där människor kan hjälpa varandra med att handla och gå ärenden. Hon beskriver hur gruppen växt från noll till tusen medlemmar på bara några dagar.
Jag kan bara instämma: medmänsklighet och hjälpsamhet har visat sig smitta med en rasande fart. Handlingshjälpen Corona är till exempel en grupp där privatpersoner erbjuder sig att handla åt äldre eller dem som av andra skäl uppmanas att stanna hemma nu. I skrivande stund har den fler än 6 000 medlemmar över hela landet. I Luleå, Boden, Piteå och hundratals andra orter över landet finns det människor som vill hjälpa.
Många engagerar sig också via Röda korset eller någon annan etablerad organisation för att utföra ärenden eller erbjuda samtal till dem som känner sig ensamma och oroliga. Andra sätter helt sonika upp en lapp om hjälp i trappuppgången eller ringer vänner och bekanta för att fråga vad de kan bidra med.
Studenter erbjuder mattehjälp till de gymnasieelever som ska ägna sig åt självstudier. Landets privata 3D-skrivare går varma för att tillverka tusentals visir till vårdinrättningar i landet.
Människor stöttar lokala näringsidkare som kämpar. Och företag i sin tur bidrar genom att till exempel ställa om sin produktion för att tillverka respiratorer och skyddskläder.
Det är en samhällelig väv som visar sig vara förvånansvärt stark. Begreppet civilsamhälle är abstrakt och används ofta synonymt med ett föreningsliv som är finansierat med skattepengar.
Men allt som nämnts här är exempel på civilsamhälle – privatpersoner som frivilligt gör saker tillsammans – och det är ”baske mig” en av de finaste saker vi har. Man kan bara ana hur enormt kostsamma alla de insatser som nu görs av volontärer hade varit om de skulle finansieras via en offentlig budget. Och hur otroligt svåra de hade varit att koordinera i ett byråkratiskt ramverk.
Ändå är myndigheternas rekommendationer beroende av att detta civilsamhälle fungerar.
Vi kan, om vi vill. Det är ett hoppfullt budskap att bära med sig för framtiden. Strax innan denna kris inträffade tvingades hundratusentals människor att fly från provinsen Idlib efter ännu en offensiv i det krigshärjade Syrien. Vad skulle hända om några av dem knackade på vår dörr? Sverige är fullt, vi kan inte göra något hette det då. En månad senare vet vi. Vår förmåga att hjälpa våra medmänniskor är långt större än vi anade.