Gårdagens beslut innebär den största höjningen sedan styrräntan infördes 1994. Dessa chockartade räntehöjningar visar tydligt att Riksbanken inte har haft koll på läget.
När Riksbanken införde sin första höjning av styrräntan rusade bostadsmarknaden med annonser från folk som desperat behövde avyttra sina hem eftersom de helt enkelt inte har råd att betala på bolånet. Nu lär en till sådan våg komma, efter denna fördubbling av räntan. På lång sikt är detta bra för bostadsmarknaden, som befunnit sig i en bubbla till följd av nollräntepolitiken, men det är knappast någon tröst för dem som är överbelånade och befinner sig i plötslig risk för hemlöshet.
Denna effekt är Riksbanken rimligtvis medveten om. Ändå har den tvingats att agera på just detta vis, på grund av sina egna naivt optimistiska prognoser som nu har justerats. ”Det är bara att beklaga att det tog lite tid innan vi fick klart för oss vad som händer i svensk ekonomi,” som riksbankschefen Stefan Ingves uttryckte det under gårdagens pressträff. Nu spår Riksbanken en inflation i konsumentprisindex med fast ränta på närmare elva procent till nyåret, samtidigt som den svenska ekonomin som helhet förväntas minska med 0,7 procent.
Varje bit av kakan blir dyrare samtidigt som kakan blir mindre. Frågan är om – och i så fall hur – man kommer behöva justera detta ytterligare, och i så fall tvinga fram ännu en chockhöjning i ett sådant läge.
Visst är krisen till stor del avhängig Europas elmarknad och kanske särskilt Tysklands desperata situation, men att den frikostiga penningpolitiken under pandemihanteringen – med flertalet hundra miljarder kronor extra i omlopp – inte skulle få någon märkbar effekt på inflationen ter sig osannolikt. Likaså är det nollräntepolitikens skador på marknaden som försatt oss i en situation där ett normalläge – ränta högre än nollränta – är ett konkret hot för normalhushåll.
Det är tydligt att det är upp till politiken att motverka krisen innan den växer sig ännu större. En regering måste komma på plats så snart möjligt för att pausa amorteringskraven och återstarta våra kraftvärmeverk – i väntan på ny kärnkraft – för att driva ned energipriset. Vi behöver stimulera fler till arbete och sänka skatter, kanske särskilt skatten på drivmedel, för att återskapa marginaler i hushållens ekonomi. Sverige har inte råd med en utdragen regeringsbildning.