Det handlar om att systematiskt och obligatoriskt granska innehållet i folks elektroniska meddelanden, bilder, konversationer, IP-samtal med mera. Kontentan av kritiken handlar om att denna massövervakning är ett uppenbart brott mot mänskliga rättigheter.
Samtidigt som EU-kommissionen medger att rätten till privatliv, privat korrespondens och yttrandefriheten bryts, drar den slutsatsen att det är ett pris värt att betala. Det är ytterst allvarligt då de mänskliga rättigheternas centrala funktion är att skydda individen mot statens övergrepp.
Förslaget säljs in som ett sätt att bekämpa sexualbrott mot barn. En lovvärd anledning, som gör det frestande att hoppas att dessa vidriga övergrepp går att stoppa med teknikens hjälp.
Men inte ens lagens upphovsman EU-kommissionär Ylva Johansson verkar förstå att tillgänglig teknik inte är tillräcklig för att uppnå det EU säger sig vilja uppnå. 465 forskare från 38 länder har i en gemensam skrivning varnat för den risk för dataläckor som uppstår och det enorma antalet falska träffar som kommer att genereras och behöva tas om hand. Resurser som gjort bättre nytta på faktisk brottsbekämpning.
Ylva Johansson jämför gärna och ofta sitt förslag med en knarkhund som kan detektera knark i en väska utan att behöva öppna den (Ekots lördagsintervju 17/6). Men det är inte möjligt. Antingen tittar man på hela innehållet i ett meddelande eller så tittar man inte i meddelandet, säger kryptologen Joachim Strömbergson (Nikka Systems 17/6).
Men det stora problemet är ändå ändamålsglidningen. Chat-control föreslås för att jaga barnövergrepp, inget hindrar att verktyget används för att skanna för exempelvis terrorbrott, organiserad brottslighet och klimataktivism. Eller för den delen avvikande åsikter.
Inte helt förvånande är denna ändamålsglidning redan i gång. “Vi har också börjat diskutera knarkförsäljningen. Polisen har inte rätt att kontrollera vad som pågår i de här konversationerna [på Snapchat]. Det är baksidan av den väldigt starka integritetslagstiftning vi har i Europa”, säger Ylva Johansson till Sydsvenskan (8/4).
Regeringen har svängt i frågan och vill nu ha en obligatorisk granskning av innehållet i alla elektroniska meddelanden genom att installera spionprogram på folks datorer, telefoner, plattor med mera så att myndigheterna kan läsa meddelanden som skrivs innan de krypteras och/eller efter att ett mottaget meddelande har avkrypterats.
Riksdagen måste sätta ned foten och tvinga regeringen att rösta nej till chat-control i det kommande ministerrådet. Det kommer alltid att finnas lovvärda syften, men teknik är inte god eller ond. De som styr tekniken avgör om den ska användas i gott eller ont syfte. Vem garanterar att de som styr alltid har ett gott syfte? Och vilket skydd har den enskilde i sammanhanget när de mänskliga rättigheterna redan satts ur spel i förväg?