Under hösten hamnade man under 4-procentsspärren i opinionsundersökningar av bland andra Novus och Indikator. På sajten Pollofpolls.se, som väger samman resultat från många opinionsinstitut och mätningar ligger C just nu på 3,9 procent.
Centern bör återvända till landsbygdspolitiken. Dels har man förtroende sedan gammalt och kan lätt engagera medlemmarna. Dels har man sedan i höstas ett nytt och offensivt landsbygdsprogram.
I programmet finns intressanta förslag om till exempel infrastruktursatsningar på väg och järnväg, stärkta incitament för personer med bristyrken att flytta utanför storstäderna och höjda ambitioner om att öka livsmedelsproduktionen i Sverige.
Det är frågor och budskap som är mer i tiden än på länge. Den gröna omställningen, återindustrialiseringen och det återupptäckta behovet av pålitlig matproduktion – folkförsörjning – talar alla för landsbygdens betydelse. Hur fler ska vilja bo och jobba utanför storstäderna är en fråga som måste hanteras. Det här ger C en chans att göra det partiet är bra på. Och man kan prata riktig sakpolitik. Inte för att det är trendigt utan därför att det är problem som behöver svar. Fokus på sakfrågor och inte på spel är nog något många centerpolitiker ute i landet längtar efter.
Men för att slå igenom med landsbygdsfrågorna behöver man nya ansikten och röster. Centern behöver profilerade företrädare på nationell nivå som bottnar och känner sig hemma i landsbygdsfrågorna. Varför inte lyfta fram Helena Lindahl från Västerbotten som ju faktiskt fortsatte att opinionsbilda i dessa frågor när partiet försökte byta skepnad?
Att utse en ny landsbygdspolitisk talesperson med mandat att synas och höras behöver inte ses som en utmaning mot Demirok. Ingen partiledare klarar att ensam driva ett parti framåt. Det starka fokus C valde att ha på partiledaren under Annie Lööfs tid var inte sunt. Det behövs en större palett av centerpolitiker i den nationella debatten. Om andra driver landsbygdsfrågorna kan Demirok fokusera mer på sina hjärtefrågor kring förorter och integration.
En sak som gör frågan känslig är förstås att C i landsbygdspolitiken ligger närmare de borgerliga partierna än de rödgröna. Men det är ett sakförhållande som man måste vara ärlig med, både inför väljarna och inför sig själva. Om väljarna vet att C går till val på att få igenom sitt landsbygdspolitiska program skulle nog fler se ett syfte med att rösta på partiet.