Det är nämligen den som ligger till grund för alla turer. Ingen vet idag riktigt vad som gäller. Inte ens de som skrivit eller ska tolka lagen.
Regler är bra. I alla fall så länge de är ändamålsenliga. Den våta filt av regler, regelkrångel och godtycke Sverige vävt ihop har varit allt annat än just ändamålsenlig. Tvärtom har den hämmat näringslivet och miljöhänsynen i både stort och smått. Näringslivet har lidit av enögda och orimligt hårda regler. Miljön av att vi exporterat miljöproblem i och med att vi straffat ut relativt miljövänlig svensk produktion till förmån för utländsk sådan med ofta sämre miljöhänsyn.
Cementas problem med miljöbalken är välkända. Likaså gruvnäringens. Gruvföretagen har emellertid haft muskler att anlägga moteld bland annat genom att tillsätta ledargarnityr med goda försänkningar i lagstiftande församlingar. Den före detta statsministern Göran Persson är ordförande för LKAB. Anders Sundström, sambo med förra utrikeshandelsministern Anna Hallberg och en gång själv minister, är ordförande för Kaunis Iron. Beowulf Minings ordförande var fram till nyligen den före detta ministern Sven-Otto Littorin. Samtliga har riktat kritik mot miljöbalken och enögda myndigheter.
Givet den politiska tyngd och nätverk dessa herrar besitter och det ändå relativt skrala utbytet av kritiken är det en rimlig fråga hur resten av företagen klarar miljöbalken. De som inte har råd att rekrytera före detta partiledare. Det är trots allt samma regler och ansökningsprocess för LKAB som vill öppna en gruva som lantbrukare Svensson som vill bygga för fler kor eller flytta en stenmur. Och den senare har inte gruvföretagens muskler för politisk påtryckning.
Tidöavtalet stipulerar förvisso att ansökningsprocesserna ska göras enklare, snabbare och mer förutsägbara men det räcker inte. Hela miljöbalken måste göras om från grunden och bli ändamålsenlig med bättre hantering av målkonflikter och talerätt som inte låter tillresta aktivister och människor som inte ens bor i närheten under flera år lägga krokben för industrisatsningar. Ibland händer det i och för sig att de bor på orten det handlar om men är skrivna någon annanstans. Inte sällan Stockholm.
Det är förstås okej att vara emot dagbrott, lantbruk eller cement men så länge man inte är villig att avstå produkterna ekar ens protester tomma. Är det så att man vill ha ett hus att bo i men inte ha cementproduktion är det ett rimligt krav att kunna förklara varför människorna och naturen där brytningen i stället ska ske är mindre värda än vad en själv är.
Vi måste börja diskutera hur vi ska ha ett fungerande näringsliv och produktion. Inte om. Att politiken som i Cementas fall för att inte skada landet måste skapa en speciallag för att komma runt den miljöbalk den själv skapat visar hur skev lagen är.