Laschet, ministerpresident i den stora delstaten Nordrhein-Westfalen, var i ordförandevalet den pragmatiska kandidaten, den som utlovade säkerhet och politiskt hantverkskunnande snarare än spänning och ideologisk spets.
Motkandidaten Friedrich Merz, som stod för en tydligare högerorientering, förlorade än en gång – han förlorade även mot avgående partiordföranden Annegret Kramp-Karrenbauer för drygt två år sedan.
Om Laschet även blir kristdemokratisk kandidat till att efterträda Merkel är en annan fråga. Merkel var länge både partiordförande och kansler, men inte per automatik. Socialdemokraternas kandidat till förbundskanslerposten i årets val är finansministern Olaf Scholz, inte någon av partiordförandena Norbert Walter-Borjans eller Saskia Esken.
Kristdemokraternas kanslerkandidat ska dessutom vara gemensam med det bayerska systerpartiet CSU. Och det är CSU-politikern, tillika Bayerns ministerpresident, Markus Söder som ligger före i opinionsmätningarna.
Coronapandemin sätter sin prägel även på detta val. Tyskland har klarat pandemins påfrestningar bättre än många andra länder i västvärlden, men intressant nog inte genom centraliserat beslutsfattande. Den federala modellen har tvärtom gett Laschet, Söder och deras kollegor i delstaterna ett starkt inflytande. Genom sin tydliga profil i frågor om coronahanteringen har Söder blivit en nationellt respekterad politiker. I en ny biografi kallas han ”skuggkanslern”. Laschet är dock på inget sätt uträknad – även i ordförandevalet låg han efter i opinionsmätningar.
I sitt tal i samband med valet talade Laschet om behovet av att hålla ihop partiet, och lovade att göra allt för att partiet ska gå enat genom året. Valresultatet visar dock på utmaningarna. Av de 1 001 ombuden röstade i slutomgången 521 på Laschet och 466 på Merz.
I det nya politiska landskapet konkurrerar CDU om unga väljare med de Gröna, samt om konservativa väljare med Alternative für Deutschland.
Merz idé var att med en tydligare högerposition trycka tillbaka AfD. Laschets idé är mer försiktig: att utgå från att mitten fortfarande är en hållbar position. Men med polarisering mellan unga och gamla, lågutbildade och högutbildade, stad och land kan den positionen samtidigt visa sig mer riskabel. För denna gång är valet avgjort. Men resultatet tyder på att de strategiska motsättningarna lever kvar.
Daniel Braw är fristående utrikesdebattör.