Budgetmotionen som presenterades i går är i sanning historisk. Över 100 miljarder kronor lånas upp för att matcha regeringens enorma spenderbyxor. Ändå åstadkommer man ingenting av vikt.
Kristdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Jakob Forssmed gjorde en välfunnen liknelse. Han jämförde budgetpropositionen med att gå och handla utan inköpslista. Det blir dyrare än planerat och det man köpt passar inte ihop. Om något är det kanske en för snäll liknelse. Det påminner egentligen mer om en student som har slut på pengar och lånar flera hundra för att gå och handla men kommer ut ur affären med chips, godis och folköl. Möjligen en potatis, men inte mer.
Regeringens budget är ett sammelsurium där de fyra januaripartierna alla ska få det de vill. Därför blir det sänkta skatter på alla inkomster – arbete såväl som bidrag. Centerpartiet och Liberalerna har stolt sagt att arbetslinjen lever i januarisamarbetet. Det är inte sant. Genom att effektivt höja även bidragen – och för den delen även a-kassan – ökar inte incitamenten till arbete trots att skatten sänks. Det är skenborgerlig politik. C och L lurade sig själva när de trodde att de kunde få ut mer än så av att ge Socialdemokraterna regeringsmakten.
Trots att budgeten är så omfattande åstadkommer den väldigt lite. Januaripartierna visar också tydligt sitt förakt för statens kärnuppgifter. Försvaret får lite pengar till, totalt 13 miljarder kronor fram till år 2030. Även här försöker C och L ge sken av stora framgångar. Detta trots att det gemensamma budet från forna allianspartierna låg på 45-50 miljarder kronor över samma period. Detta var också i linje med Försvarskommitténs slutsatser.
För att strö salt i såren påstår finansminister Magdalena Andersson (S) att alkoholskatten höjs för att finansiera just den ynkliga höjningen av försvarsbudgeten. Det är rent nonsens. Några sådana direkta kopplingar finns inte och har aldrig funnits. Skulle de ändå finnas skulle staten rimligtvis först behöva uppfylla sina kärnuppgifter såsom försvaret av riket. Då skulle det bli tydligt att höjningen av alkoholskatten egentligen finns till för att finansiera ytterligare någon i bästa fall verkningslös satsning på elcyklar.
Inte heller gör budgeten något åt arbetslösheten, som tvärtom riskerar att öka, eller den skenande kriminaliteten. Det är ett imponerande verk på sitt sätt. Aldrig förr har ett så stort reformutrymme – om än upplånat – åstadkommit så lite.