Strukturfondspartnerskapet är ett märkligt ord. Osedvanligt torftigt för de flesta av oss, men för somliga börjar det att vattnas i munnen redan när man har hunnit halvvägs. Det är partnerskapet som avgör vilka projekt som ska få medel från det europeiska regionalfondsprogrammet och det europeiska socialfondsprogrammet. Och i fredags offentliggjordes en ny skara lyckliga bidragsmottagare.
Systemet med att först skicka pengar till EU som avsätter dem i en stor pott som sedan fördelas tillbaka till alla medlemsländer som delar upp dem i regionala potter som till slut faktiskt delas ut är imponerande ineffektivt. Varje led medför kostnader som dras från mängder pengar som är tillgänglig att göra något reellt av.
Därtill är frågan hur många av de här projekten som faktiskt leder till något verkligt. Det är lätt att få intrycket att en hel del projekt finansieras eftersom pengarna ändå ska delas ut.
Den inte särskilt beryktade organisationen Youth 2030 movement får till exempel drygt 400 000 kronor för att "fördjupa förståelsen för de förutsättningar som behöver vara på plats för att öka ungas möjlighet att bo, leva och verka i inlandskommuner i Norr- och Västerbotten". Det låter kanske bra men varför organisationen skulle lyckas utföra detta eller ta informationen vidare på ett vettigt sätt är milt uttryckt oklart.
Luleå kommun får drygt 1,3 miljoner kronor för att upprätta ett kompetenscentrum för socialförvaltningar. Det ska bli intressant att följa. Piteå kommun får drygt 9,5 miljoner kronor för "kompetensarena Piteå-Älvsbyn", ett projekt som ska "identifiera hållbara lokala och regionala strukturer och tjänster kopplat till näringslivets behov av kompetensförsörjning".
LTU får knappt 4,8 miljoner kronor för ett projekt som ska "skapa smarta, attraktiva, livskraftiga och hållbara landsbygder med hjälp av befintlig digital teknik". Science city Skellefteå får styvt 4,2 miljoner kronor för att "skapa förutsättningar för smartare nyttjande av avancerad spelteknik i olika branscher", exempelvis biltestnäringen och byggindustrin.
Listorna över de bifallna ansökningarna är ett veritabelt smörgåsbord av gångbara modeord. Det är däremot svårt att se hur merparten ska leda till något som har en påtaglig verkan, varken omedelbart eller över tid. Men det viktiga är kanske att pengarna roterar, inte hur de faktiskt används.