Det är fruktansvärt när det sker. När en skola går från att vara en plats för undervisning och social träning till att bli en scen där våldet står i strålkastarljuset, en brottsplats helt enkelt. Framför allt är det förstås hemskt för den misshandlade läraren. Ingen ska behöva utsättas för våld i sin yrkesutövning. Förhoppningsvis lämnar det inte djupare sår än att han fortsätter som lärare, men riktigt säker kan man aldrig vara.
Och det där senare gäller förstås alla på skolan. Lärare såväl som elever. Även om man inte har varit direkt drabbad skapar sådana händelser en oro bland många fler. Det är en påminnelse om något som vi alla vet men sällan tänker på, nämligen att våldet kan nå en var som helst.
Detta innebär dels att det är viktigt att erbjuda möjlighet för elever som blir oroliga och mår dåligt att prata med någon som tar ens oro på allvar, dels att det är viktigt att arbeta förebyggande. Det går inte att skydda sig helt mot våldsdåd men det går att minska riskerna för dem. Inte minst är det viktigt att skolan genomsyras av en känsla av disciplin. Inte så att eleverna ska gå runt och känna att de befinner sig i en fascistisk mönsterverksamhet. Men däremot att det finns tydliga förväntningar på hur man får bete sig och att det finns klart definierade svar på överträdelser.
Av allt att döma har Praktiska väldigt tydliga riktlinjer även för sådana här fall där en elev misshandlar en lärare. "Vi har säkrat närmiljön och ska ha uppföljningssamtal med eleven, vårdnadshavarna och läraren, så att vi får en helhetsbild. Även andra myndigheter kopplas in", förklarade rektorn för Kuriren. Så fort som möjligt gör skolan även en egen utredning som lämnas över till ägarkoncernen Academedia.
Det är sedan Academedia som avgöra vad som händer med eleven som i samband med misshandeln omedelbart blev avstängd från undervisningen. Vad som händer sedan återstår att se, det kan handla om allt från fortsatt avstängning till ingen påföljd alls. Givet vad vi vet just nu verkar förstås det sistnämnda mindre sannolikt, men osvuret är alltid bäst när man inte vet allt som har hänt.
Möjligen kunde man önska att den här sortens beslut skulle fattas av den aktuella rektorn snarare än på koncernnivå. Visst kan bedömningarna bli mer kliniska ju längre ifrån verksamheten de görs, men det är också en risk. Rektorn kan verksamheten och eleverna betydligt bättre.