Nyheten att danska myndigheter ska ha stoppat sprutor och kanyler som skulle levereras till Sverige för att användas i vaccineringen väckte på en sekund känslor som varit begravda länge. Arvfienden, skrev en vän på Facebook när vederbörande delade nyheten. Det dröjde inte länge innan detta i kommentarsfältet kompletterats med det klassiska klippet från Riket då Ernst-Hugo Järegård håller en kort monolog på taket och avslutar med "Danskjävlar!". Ytterligare två sekunder senare konstaterade någon helt sakligt att tåget går över Bält.
Allt med en halv glimt i ögat. Men bara en halv. Resten är tämligen allvarligt. Att tyskar och fransmän gjorde liknande saker i pandemins inledning var illa nog. Det löste sig rätt kvickt, många länder agerade lätt paniskt. Och dessutom, konstaterade många i direkt strid med förhoppningen om en överordnad gemensam europeisk identitet, är ju varken Tyskland eller Frankrike att lita på.
Att danskarna gör detta mot oss skär djupare. Stöddiga som vi är i Sverige betraktar vi alltjämt våra nordiska grannar som brödrafolk när det gäller. En god ryggmärgsreflex som vi borde värna och nära mer utanför krisen. Men just nu är skygglapparna på. Allt vi vill är att vaccineras så snart som möjligt i hopp om att livet ska återgå till det normala. Det är det enda. Vaccinet är vår frälsning. Ljuset som ska befria oss från mörkret.
Därför lär inte de som är upprörda från andra hållet röna någon större framgång. World economic forum har varnat för vaccinnationalism. Att det är orättvist att det är de rika ländernas invånare som vaccineras först medan resten får vänta.
Tanken är förstås fin. Att världen solidariskt ska bekosta utveckling, inköp och användning av viruset på ett sätt så att det kommer alla till del samtidigt. Men verkligheten är aningen bistrare. Regeringars uppgift är att i första hand skydda det egna landets intressen, de egna medborgarnas intressen. Det är också först och främst de rika länderna som har möjliggjort vaccinet. Och det är ingen liten bedrift.
Genom att garantera köp av stora mängder färdigt vaccin har läkemedelsbolagen kunnat ösa resurser över utvecklingen av de här vaccinen. Det är en avgörande skillnad med dessa vaccin jämfört med narkolepsiskandalen. Ja, det har gått osedvanligt fort att ta fram vaccinen, men inte för att man har tagit genvägar utan för att det fanns en garanterad och stor mängd pengar. Stora studier har gjorts på vaccinen och godkännandeprocesserna är förstås prioriterade men inte förminskade.
Det går att förstå att många är oroliga. Både för att vaccineringen ska dra ut på tiden och för den delen för själva vaccineringen. Många har antagit en väldigt hård ton mot dem som är rädda för vaccinet. Det är dumt. Ingen blir övertygad av att hånas. Och vi vill verkligen att så många som möjligt ska vaccinera sig. Så att ytterligare öka den här klyftan är kontraproduktivt.
Däremot var det gott att se när konungen fick sin vaccinspruta. Dels är det skönt att veta att statschefen är vaccinerad, dels är han en viktig och enande förebild i landet. Något vi har allt färre av.
Oavsett om det gäller danskar eller vaccinrädda bekanta bör vi nog ta det lite lugnt. Rädsla är en naturlig del av den mänskliga tillvaron och det vore konstigt om den inte fanns på båda sidor också här. Andas djupt och tänka på att det faktiskt kommer en tid när pandemin är över. Och det vore inte helt fel om det fortfarande finns folk som vill umgås med en då.