Regeringen har nyligen presenterat totalförsvarspropositionen för åren fram till 2030. Anslagen för det militära försvaret ska gå från årets 122,3 miljarder kronor, eller 2,2 procent av BNP, till 186 miljarder år 2030, motsvarande 2,6 procent av BNP.
Fyra brigader ska i allt väsentligt vara färdiga till år 2030. Antalet värnpliktiga ska öka till 10 000 år 2030 och år 2035 uppgå till runt 12 000. Antalet repetitionsutbildningar ska öka.
Det civila försvaret förstärks från årets 5,9 miljarder kronor till 15 miljarder kronor år 2030. Påfallande många sektorer ges särskild prioritet: Elektroniska kommunikationer och post, livsmedelsförsörjning och dricksvatten, hälsa, vård och omsorg, transporter, energiförsörjning, samt räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen.
Ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) förklarade att propositionen är ”historisk i sina satsningar på totalförsvaret. Från mitt perspektiv av det enkla skälet att vi nu får det civila försvar som vi pratat om i 10 års tid” (X 15/10).
Ett nedslående besked i propositionen är att regeringen bereder betänkandet från Livsmedelsberedskapsutredningen. Många av förslagen i denna var så dåliga eller verklighetsfrånvända att de är ett sänke för totalförsvaret.
För det spelar ingen roll hur bra människor, även soldater, är på sina jobb om de saknar mat. Fungerar inte livsmedelsproduktionen fungerar inte något annat heller. Då kan vi inte bygga politiken på förslag från en utredare som vill 3D-printa reservdelar och menar att det kan bli mycket pasta för svenskarna i händelse av stängda gränser.
Det är klokt av regeringen att bygga stora delar av totalförsvarspropositionen på försvarsberedningens förslag. De är kanske inte nog men den politiska enigheten bakom minskar risken för att viktiga försvarssatsningar rivs upp vid ett eventuellt maktskifte. När både regering och opposition är överens om de långsiktiga målen står försvaret trots allt starkare över tid.
Försvaret behöver inte bara stärkas, det behöver stärkas snabbt. Kriget i Ukraina har påmint oss om hur snabbt läget kan förändras. Det krävs både mer resurser och tydligare prioriteringar för att Sveriges totalförsvar ska kunna möta framtidens hot. Regeringens totalförsvarsproposition är därför ett viktigt steg, men det är också ett tydligt tecken att vi har en lång väg kvar att gå om vi ska kunna matcha den nya säkerhetsordning som växer fram i Europa.