För att minska skuldsättningen infördes år 2016 det första amorteringskravet. Det innebär att bolånetagare behöver amortera en procent på bolån som är över 50 procent av bostadens värde, och två procent på bolån över 70 procent. År 2018 infördes det skärpta amorteringskravet som innebär att man behöver amortera ytterligare en procent om lånet är större än 4,5 gånger hushållets årsinkomst innan skatt.
Kraven på amortering har Finansinspektionen beslutat om. Men det finns möjligheter för banker att ge tillfälliga undantag, om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl kan vara att ett hushålls ekonomiska förutsättningar har förändrats väsentligt på grund av inkomstbortfall. Det kan också vara att utgifter ökat kraftigt och att de ekonomiska marginalerna därför krympt. Det kan exempelvis vara på grund av kraftigt ökade elkostnader.
Ökade räntekostnader är däremot i sig inte ett särskilt skäl. Det motiveras med att bankerna innan de ger ut bolån testar sina kunder för att försäkra sig om att de kan betala räntor på mellan sex och sju procent. Men med kraftigt ökade kostnader för livsmedel och andra nödvändiga utgifter blir boendekostnaderna ändå svåra för en del att betala. Då blir det upp till bankerna att fatta beslut utifrån hur de tolkar Finansinspektionen. En del banker har valt att se ner till helheten, och andra banker har varit mer restriktiva med att bevilja amorteringspauser.
Amorteringskraven har och fyller fortfarande en funktion för att få ner skuldsättningen. Men det statliga tvånget riskerar att bli fyrkantigt. Särskilt när fler och fler får stora problem med ökade priser på livsmedel och stigande räntor. Argumentet för att behålla kravet är att en amorteringslättnad skulle elda på inflationen. Med tanke på hur farlig en fortsatt hög inflation är för hela samhället är det rimligt att vara försiktig.
Men beräkningar tyder på att effekten på inflationen skulle vara minimal. Robert Boije som är chefsekonom på SBAB menar att det maximalt skulle öka inflationen med en tiondels procentenhet (DN Debatt 11-27/22), eftersom så få hushåll omfattas av amorteringskraven. Och dessa hushåll påverkas rejält nu. Genom att göra det möjligt för bankerna att bevilja amorteringspaus tillfälligt går det alltså att mildra den enormt pressade situationen – utan att kasta in ved i inflationsbrasan.
Amorteringskravet har skapat en sund amorteringskultur och minskat människors sårbarhet i och med minskad belåning. Men det statliga tvånget riskerar nu inte bara att bli fyrkantigt, utan också att krossa flera hushåll.