Var man än går i stan så finns det där – klottret. Det har blivit något av det förhärskande inslaget i Luleås stadsmiljö. Och även om det säkert finns undantag verkar dessa attacker mot det offentliga rummet som regel få sitta kvar alldeles för länge. Med lite tur kan det snart bli ändring på det.
Socialdemokratiske kommunalrådet Fredrik Hansson noterade ovanstående i fjol och tog initiativ till en grupp där kommunen, fastighetsägare och polisen samverkar för att skapa en bättre och vackrare stad. Detta kunde läsas om på kuriren.nu i går. Det är ett lovvärt initiativ från Hanssons sida.
Klotter betraktas alldeles för ofta som tämligen harmlösa pojkstreck. Inte mycket att bry sig om. Och är det inte egentligen en konstform? Det kanske det är, men vad spelar det för roll? Man får inte uppföra något slags konst på de premisserna i övrigt.
Och varje klottrad bokstav eller tagg betraktad för sig utgör inget samhällsproblem, men sammantaget blir situationen en annan. Det offentliga rummet kapas och vittnar om en inofficiell maktstruktur som knappast är till gagn för den genomsnittlige, hederlige invånaren. Problemet blir särskilt stort när klottret får sitta kvar. Det blir ett kvitto på resignation, att vi låter busarna hållas och göra som de vill med det som egentligen tillhör oss alla.
Klottret innebär således inte bara en estetisk försämring – även om denna är påtaglig – utan främst en förlust av trygghet och tillit till samhället. Det får inte accepteras.
Samarbetet har även lett till funderingar på hur anmälningsprocessen kan förbättras, ett utmärkt resultat. Det borde inte vara ogörligt för kommunen att göra den nya tekniken till ett vapen i kampen mot klottret. Skapa en app där invånarna enkelt kan fotografera klottret direkt med information om platsen så att det går rakt in i rätt system på en gång. Samhället kan vinna kampen mot klottret, men då måste man också göra det enkelt för invånarna att göra sin del.
Att förstöra det offentliga rummet är allvarligt. Det bidrar till en långsiktig nedbrytning av samhället och banden mellan människor. Det offentligas svar på sådant agerande måste spegla detta allvar. De klottrare som faktiskt åker fast bör förstås straffas hårdare, oavsett ålder. Men det rår inte kommunpolitikerna över.
Alla som värnar det gemensamma utrymmet bör glädjas åt Hanssons kamp mot klottrarna. Den länder honom till heder.