Man får gratulera frivårdens medarbetare. Det är något visst att få arbeta i en miljö som är anpassad för det man ska göra. Äntligen slipper man trolla med knäna för att försöka uppfylla krav och förväntningar som inte fanns när man flyttade in. Nya lokaler kan vara rätt härligt ändå.
Givet det höga trycket på landets anstalter kommer frivården, den del av Kriminalvården som sker utanför i anstalterna, bara att öka i betydelse de kommande åren. Att verksamheten fungerar bra är avgörande för alla. Utan det skulle sannolikt förtroendet för hela rättsapparaten snart fallera.
Kurirens reportage från frivårdens nya lokaler delar ungefär den bilden. Personalen är glad över de nya lokalerna och verkar se med tillförsikt på framtiden. Kanon.
Det kanske viktigaste av allt är dock att man har lämnat Rättscentrum. De nya lokalerna ligger visserligen inte långt ifrån de gamla, men ur ett samhällsperspektiv kunde det lika gärna ha varit flera mil.
Konceptet med rättscentra, alltså lokaler där man smäller in alltifrån polisen och åklagare till allmänna domstolar är en styggelse. Dels för att det ger en skev och skadlig bild av hur rättsväsendet fungerar, dels för att det faktiskt riskerar den maktdelning och uppgiftsseparation som rättsväsendet vilar på.
Polismakten, åklagarväsendet och domstolarna är inte en gemensam offentlig funktion som arbetar tillsammans och i samförstånd för att sy in människor. Ärenden avgörs i domstol av opartiska, lagskolade domare och nämndemän. De avgörs inte under informella samtal på Rotary eller Frimurarna, inte i bastun eller rökrutan och definitivt i korridorerna i gemensamma lokaler.
Idén att sammanföra alla dessa funktioner på en plats byggde på effektivitet och säkerhet. Man kan till exempel föra den åtalade till rätten genom kulvertar i stället för att tvingas bekosta dyra transporter. Och så är det, det finns verkliga vinster med det hela. Men de bleknar när de jämförs med vad som riskeras: allmänhetens förtroende.
Blir uppfattningen att staten inte skipar rätt objektivt och opartiskt eroderar förtroendet för rättsväsendet och därmed acceptansen av den. Resultatet blir att man börjar skipa rätt på andra sätt, och med andra medel.
När frivården flyttar ut från Rättscentrum bör vi glädjas med dem, men framför allt med samhället i stort. Nu gäller det bara att alla andra följer efter.