Du har varnat för att bilden av Danmark som liberalt land är skadad. Men vad är det egentligen den danska regeringen vill införa för lagar? Är det verkligen så farligt?
– Ja, det är verkligen så farligt. Av två skäl. Det ena är att yttrandefriheten begränsas kraftigt, när man förbjuder all slags föraktfull behandling av heliga skrifter och betydelsefulla religiösa föremål. Konsten begränsas, religionskritiken begränsas, dissidenter som vill protestera mot religiösa diktaturer begränsas. Den iranska konstnär som rev sönder koranen på ett rivjärn utanför Irans ambassad i somras, skulle, om hon gör samma sak igen, riskera fängelse. Det är nästan ofattbart. Det andra är att man inför detta som en direkt reaktion på krav från den 57 muslimska ländernas krav på att koranbränningarna ska förbjudas. Så då gör Danmark det. Det är livsfarligt, skulle jag säga. Det inbjuder ju till fortsatt utpressning. Till hot, våld och terror för ytterligare inskränkningar. Det är, som chefredaktören på Charlie Hebdo säger, en spricka i muren.
Är det svenska situationen med koranbränningar som har påverkat danskarna, eller varför är de så uppskrämda?
– Kanske, jag vet inte riktigt. Eller så är det de egna erfarenheterna från karikatyrkrisen 2006 som skrämmer mer. Det blev oerhört farligt och kostsamt. Den danska regeringen har som politisk agenda att den ska hantera en rad kriser, som klimatkrisen och det nya säkerhetsläget i Europa, den ska också utmana Kinas dominans i Afrika (!) och lösa arbetskraftsbristen i Danmark. En kris de däremot inte är intresserade av är, tydligen, en som den här. Det är kulturkrig, det är populisternas spelplan och så vidare, och den står i vägen, menar de, för hanteringen av de andra kriserna, som är mycket viktigare. Hur nu något kan vara viktigare än friheten.
Är koranlagarna en isolerad händelse i dansk politik eller finns det fler exempel på hur danskarna omvärderar yttrandefrihet?
– Isolerad är den ju inte, och kommer få enorma konsekvenser. Den nationella självbilden kommer omdefinieras: danskarna är alltså inte längre det lilla modiga folket som vägrar låta sig skrämmas av islamister. Men samtidigt är den ju isolerad i betydelsen att i alla fall jag inte kan komma på något som liksom förebådat detta.
Från svensk horisont såg vi länge på Danmark som ett land där högern hade vunnit kulturkriget på förhand – under ledare som Anders Fogh Rasmussen. Hur ska vi se på Danmark nu?
– Ja, jag tror det väntar många nya lärdomar från Danmark. Till exempel att kulturkriget vinner man inte en gång för alla, tydligen, kampen om värderingarna måste vinnas igen och igen. Och jag tror att det väntar en ny inrikespolitisk dynamik efter detta. Man kan fundera på om den gamla konfliktlinjen längs höger-vänster-skalan sätts ur spel nu, och att frontlinjen istället kommer löpa som en ring runt mitten. Det är förvisso svårt att se partierna utanför mitten gå samman och bilda regering efter nästa val, men vem vet vilken slags påverkan en samlad vänster-höger-opposition kan utöva. Jag vet inte. Jag vet inte hur stark sprängkraft den här frågan har och kommer att ha framöver, i dansk politik. Inget jag trodde mig veta stämde ju.
Hur ser den danska debatten ut? Statsministern Mette Fredriksen och de danska Socialdemokraterna står bakom lagändringen. Men vilka fler är drivande och vilka är emot?
– Lars Løkke Rasmussen, den tidigare borgerlige statsministern och Venstre-ledaren, nu utrikesminister och ledare för det nystartade mittenpartiet Moderaterne – han är en av de drivande. Men samtliga partier utanför regeringen (utom det marginella mittenpartiet Radikale Venstre) är starkt kritiska. Medierna är emot, i alla fall ledarsidorna. Men en stor del av cheferna inom konstvärlden är tysta. Ett undantag är chefen för Lousiana. Han skrev om hur lagen beskär konstens frihet, och att konstens frihet är allas frihet. Jag har inte sett några siffror, men folk är trötta på koranbränningarna och allt rabalder. Det är ju några personer med kopplingar till Paludan som stått för de flesta tillställningarna. Få sympatiserar med dem. Precis som få svenskar är imponerade av den här Salwan Momika. Jag tror inte att den danska regeringen räknar med några större folkliga protester mot den nya blasfemilagen.