I mataffärer över hela landet dyker det upp skyltar som meddelar att vissa varumärken plockas bort till förmån för butikskedjans egna produkter. Utvecklingen har pågått länge, men har intensifierats de senaste åren. Fenomenet kallas för egna märkesvaror, EMV.
Den kedja som är värst på det här är föga förvånande Willys. I många rankningar har Willys lägst priser av alla kedjor, vilket man ofta också skryter med. De låga priserna beror på att sortimentet till stor del består av EMV.
EMV-varor kostar mindre då kedjorna själva kan stordriftproducera. De behöver inte heller använda lika mycket resurser på marknadsföring som mindre producenter behöver göra. Allt detta sammantaget gör det möjligt att erbjuda kunden ett lägre pris.
Låga priser kan låta bra. Problemet är att dåliga varor alltid är dyra i längden. Kvalitén på EMV-varor är i regel lägre. Eftersom det saknas konkurrens inom handelns eget märke minskar kedjans incitament till att göra sina produkter bättre. Och i slutänden är det kunden som betalar priset, både vad gäller smak och näringsvärde.
Mångfalden försvinner nämligen med EMV. Förvisso försöker kedjorna lösa det genom flera varianter av samma vara med samma märke, men riktig variation och konkurrens kan bara skapas om fler leverantörer tillåts konkurrera.
Men det är fler än konsumenterna som skadas av EMV:s låga priser. Större företag har möjlighet att förhandla ned priset på ett sätt som mindre företag inte kan. De bönder som inte har råd att gå ner i pris slås ut till förmån för utländska jordbrukare som både har sämre djurhållning och gör större klimatavtryck än vad svenska bönder gör.
Det är ett beredskapsproblem. För när krisen eller kriget kommer finns det inget som garanterar att frihandeln fortsätter. Länder har nämligen en tendens att sluta sig och prioritera den egna befolkningen när kriser eller svåra tider inträffar. De länder som importerar sin mat kommer alltså antingen få betala mer för den, eller helt bli utan. Det är en verklighet som på riktigt kan hota försvarsförmågan.
Inflationen har slagit hårt mot mångas privatekonomi. Lösningen är dock inte att låta grossister utnyttja konsumenternas försämrade köpkraft genom att erbjuda sämre produkter under egen flagg. Fler borde använda sin konsumentmakt och välja märken och varor som faktiskt är bra. Priserna är kanske högre, men alternativet är mycket dyrare.