Regeringens föreslagna pensionstillägg var ett krav från Vänsterpartiet för att Magdalena Andersson (S) skulle kunna bli statsminister. Då är inget pris för högt för Socialdemokraterna, men för Sverige det skulle kosta betydligt mer än det smakar om det faktiskt blev verklighet.
Pensionstillägget både ignorerar de principer som bär upp det svenska pensionssystemet och rundar dessutom pensionsgruppen. Det skulle minska förutsebarheten och begripligheten i pensionssystemet och skada stabiliteten. Pensionsystemet skulle gå från att vara en självfinansierat system som varje pensionär ändå kan lita på till att vara beroende av styrande politikers duglighet och vilja och förmåga att hela tiden avsätta de pengar som behövs. Kort och gott ett katastrofscenario.
Det förslag som presenterats av maktskiftespartierna Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är betydligt bättre i sak. Det fokuserar särskilt på de pensionärer som har det sämst ställt. Garantipensionen höjs med 600 kronor per månad för dem med en pension under 14 000 kronor i månaden. Därtill höjs konsumtionsstödet i bostadstillägget med 350 kronor.
Motförslaget innebär dock att alla pensionärer får det bättre vilket är viktigt för systemets legitimitet. Kvartetten vill sänka skatten på pension motsvarande 200 kronor i månaden för dem med en pension över 14 000 kronor. Dessutom föreslås äntligen införandet av en så kallad gas i pensionssystemet, något som har efterfrågats en längre tid. Bromsen gör ju att pensionerna minskar om Sveriges ekonomi går sämre och gasen ska göra att de ökar extra om ekonomin går bra.
Förslaget värnar principen att det är hur mycket du har arbetat som ska styra pensionens storlek samtidigt som det särskilt hjälper de pensionärer som har det sämst att klara av kostnadsökningarna. Regeringens förslag har stöd av Vänsterpartiet, som ju är upphovet till förslaget, och Miljöpartiet. Därmed blir Centerpartiet tungan på vågen.
Viktigare än vilket förslag som vinner är dock att det måste bli ett slut på de här dumheterna. Pensionssystemet är alldeles för viktigt för att användas som kortsiktigt valfläsk. Något S borde ha klartgjort för V från början. Partierna i pensionsgruppen bör sätta sig ned och prata tills man åter är överens om att ta landets pensionärer på vederbörligt allvar.
I så fall skulle åtminstone något vara vunnet på allt detta.