Det må gå att förlåta Nilsson för att längta hem. Inte minst detta coronaår har gjort avstånd särskilt kännbara. Beskedet att han väljer att sluta är likafullt tråkigt. Han har på flera sätt varit en utmärkt landshövding.
Till att börja med verkar han genuint ha trivts väldigt bra här uppe. Det är något som inte ska underskattas. En del av landshövdingens uppdrag är att vara en ambassadör för länet något som uppenbart försvåras om man inte faktiskt gillar det man representerar.
Men Nilsson hade också annat som talade för honom. Att han var tillsatt på gedigna meriter som inte har någonting med politik att göra var definitivt en fördel. Han hade en rejäl bakgrund inom såväl akademi och näringsliv som civilsamhället. Det har säkerligen tjänat honom väl och hjälpt till att skapa en förståelse för den industriella boom som sker här men också se de många andra värden som finns. Att han var snar till handling visade han bland annat efter Polarbrödsbranden.
När det nu står klart att han slutar är det ofrånkomligt att det spekuleras i vem som ska ta över. Spekulationer på personnivå är tämligen meningslöst, men nog finns det en hel det att önska av nästa landshövding.
Många verkar främst vilja att det ska bli en kvinna. En sådan inställning är farlig. Norrbotten förtjänar och behöver bästa tänkbara landshövding. Är det möjligt att få en kvinna ur den gruppen av personer att ställa upp så är det förstås utmärkt. Om inte är det bättre att det blir en man.
Det är betydligt viktigare att få någon som förstår länets utmaningar och möjligheter. Det finns gott om både och. Den nya industritekniska revolutionen som står för dörren är en bärare av stora löften. Men allt kan gå förlorat om inte vissa hinder undanröjs längs vägen.
Elförsörjningen måste tryggas. Det gäller både produktionen och elnätet som båda måste byggas ut. Därtill måste markanvändningsfrågorna lösas så att rikedomarna som finns i berget kan omvandlas till högteknologiskt välstånd. Utan el och gruvor ser framtiden för Norrbotten klart sämre ut. Även kommunikationsunderskottet måste avhjälpas. En rimlig tidsplan och finansiering för Norrbotniabanan behövs snarast och inrikesflyget måste sluta motarbetas från statligt håll.
Ingen landshövding har hittills gjort ett bra jobb på grund av sitt kön och det lär inte ändras framöver. Nästa landshövding får gärna vara en kvinna, men det är kanske den minst viktiga egenskapen som kan tänkas i sammanhanget.