I ”Dokument inifrån – De utvalda barnen” ställer sig flera elever som i dag är vuxna kritiska till hur undervisningen bedrevs. De beskriver en skolgång utan scheman eller uppdelning i ämnen. Fokus låg på kreativitet och personlig utveckling.
En tidigare elev brister i gråt när hon berättar att hon under sin skoltid inte lärt sig skriva eller räkna. En annan konstaterar att man inte hade några böcker. Andra berättar att våld och mobbing var vanligt. Det rådde ”Flugornas herre” när lärarna valde att titta bort.
Personalen på skolan får också komma till tals och är mycket öppenhjärtig. En tidigare rektor erkänner att skolan manipulerade betygen för att dölja kunskapsbrister.
Grundaren berättar att han ville forma en utbildning som var långt från den han själv fått. Den hade varit full av krig och årtal, samt Hallands fyra åar. ”Fullständig skit”, enligt den nu 88-årige pedagogen som fungerade som mentor för yngre kollegor. En vanlig skola formar ”fjuttiga människor”, enligt honom. Hans undervisning skulle förändra världen.
I debatten har kritiken riktats mot den pedagogiska ledaren, mot den enskilda skolan och mot Waldorfpedagogiken och den bakomliggande antroposofismen. Men historien kan lika gärna ses som en liknelse för hela den svenska skolans utveckling från 1960-talet och framåt.
För det är inget unikt att en skola i Sverige kännetecknas av bristande struktur och stökig skolmiljö. Enligt Skolinspektionen saknar var fjärde svensk skola grundläggande studiero. Sex av tio niondeklassare säger att undervisningen i deras klassrum påverkas av stök. Och ordningsproblem är det vanligaste skälet till att nyexaminerade lärare väljer att lämna yrket.
Det är heller inte ovanligt att skolor dopar betygen. Betygsinflation är ett fenomen som idag påverkar hela utbildningssystemet.
Likaså är det inget unikt att barn går igenom svensk skola utan att lära sig skriva eller räkna ordentligt. Vid det här laget finns mängder av larmrapporter om just detta. En färsk undersökning från Sveriges ingenjörer visar att kunskaperna i matematik fortsatt att rasa trots fler undervisningstimmar.
De radikala pedagogerna ville väl. De ville bort från en skola som de ofta med rätta uppfattade som auktoritär, och en kunskapssyn som var omodern. Problemet var att man styrde för långt åt andra hållet. Barn som inte lär sig skriva och räkna får svårt att förändra världen.