Förra veckans stora snackis var när Expressen avslöjade att Brandberg lider av bananfobi och att hennes stab i vart fall ibland ställer krav på att utrymmen ministern ska vistas i är bananfria. Genast satte en cirkus igång som höll på resten av veckan.
Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho meddelade medlidsamt på X att även hon lider av denna åkomma. Psykologiprofessorn Per Carlbring menade å sin sida att det kan betraktas som en funktionsnedsättning, om än en som kan behandlas någorlunda enkelt.
Brandberg som ju levt med en här fobin hela sitt liv föreföll ta det med viss ro men beskrev senare rapporteringen som "förlöjligande och nedsättande". Hennes partiledare Johan Pehrson tog till X och kallade rapporteringen befängd eftersom den reducerar Brandberg till en fobi. Ävenså finansminister Elisabeth Svantesson (M) tog till orda på samma plattform och kallade publiceringen ett riktigt lågvattenmärke. För att avrunda det hela uttalade sig till och med statsminister Ulf Kristersson och avslöjade att han blir störd när ett hårt arbetande statsråd nästan reduceras till en fobi.
Det var som att regeringsmedlemmarna tävlade om att göra sig själva till åtlöje. För det gjorde de verkligen. Det här är inget drev, inget osakligt, ovidkommande. Det är ingen ryktesspridning, ingen visklek.
Det var ett dittills tämligen okänt faktum att ministern är vansinnigt rädd för bananer som Expressen avslöjade om som många andra hakade på. Och det är väl för sjutton inte att undra på. Att vara fobiskt rädd för bananer är en väldigt udda grej, och dessutom rätt komisk på sitt sätt. Eftersom det är så irrationellt. Att ha en fobi mot kamphundar är väl inte så märkligt, närmast rationellt. Men bananer? Jätteroligt.
Att sedan hennes stab banansäkrar utrymmen ministern ska inta gör dessutom att det hela är något som påverkar hennes arbete. Givetvis är det något som medier kan rapportera. Bör rapportera om till och med. Och vilket fantastiskt nonsens att Paulina Brandberg, en framstående åklagare och numera minister, skulle reduceras till sin fobi. Ja, i ett par dagar var det rätt mycket fokus på det, men det förtar inte hennes kvaliteter i övrigt. Vilket heller ingen har påstått. Hon kan glatt gå vidare med livet.
De tongivande regeringsmedlemmar som reflexmässigt tog tillfället i akt att ge sig på medierna för en sådan bagatell borde ta sig en funderare. Vilket jönseri.