Välkommet med ny syn på folklighet

Det är fint att kunna något som inte är strikt teoretiskt, att ha något i nävarna, och fint att vara stolt över det.

Hooja och DJ Mårdhund, som garanterat kan backa med släp.

Hooja och DJ Mårdhund, som garanterat kan backa med släp.

Foto: Magnus Tosser

Ledare2022-08-15 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Under sommaren har artistduon Hooja och DJ Mårdhund fått publikhaven att koka genom att ropa ut frågan vilka som kan backa med släp. Stadsfestivalen i Skellefteå hade till och med tävling i att just backa med släp. Givetvis med Hooja som domare. Att backa med släp ser ut att bli en identitetsmarkör - kulturens och politikens nya vattendelare. En galjonsfigur för den folklighet som återigen börjar komma till heders.

Det går givetvis att invända med att Hooja och DJ Mårdhund inte är världens mest seriösa artister, men vi ska samtidigt minnas att den ende som genom tiderna fått säga sanningen till kungen ostraffat är narren. Det är därför inte konstigt att det är med humorn som vapen det nu börjar pillas hål på vad som länge varit den politiska och kulturella sfärens syn på folklighet.

En syn som bäst kan sammanfattas med Aase Bergs DN-krönika om ”Dieselmannen” och hur hon på grund av att hennes vedleverantör inte backade ner hennes häststaket hatade män med yrkesskicklighet. Mer nutida tecken är DN-kolumnisten Hanne Kjöllers oförsonliga text om att stadsbor är smartare än lantisar. Att finkulturen tar ifrån tårna och stundom beter sig som ena parten i en väldigt infekterad skilsmässa är inte konstigt. Den världsbilden är återigen på väg att bli irrelevant. Det är dödsryckningarna vi ser.

Även Socialdemokraterna har länge drivit linjen att ingen ska kunna något. Det är förvisso inte så konstigt. Att kunna något är egenmakt, och staten kan inte kontrollera eller beskatta människor som byter tjänster. Den här imaginära klassresan S pådyvlat folk har alltså inte enbart varit för att få folk till högskolan, utan främst för att behålla dem i den socialdemokratiska fållan.

Den åsikt som länge varit tongivande och som S, DN och Hanne Kjöller sällar sig till, förväxlar att ha en examen med att vara bättre. Detta har lett till underskott på folk inom de mer praktiska yrkena. Något som inte minst syns på lönen. Du kan gå från yrkesförberedande gymnasium och få högre lön och bättre villkor än de som lånat för att få en examen får.

Det som avhållit människor från att söka praktiska yrken och utbildningar är möjligtvis den aversion mot att tillhöra arbetarklassen som främst arbetarpartiet Socialdemokraterna präntat i folk. Vilket som sagt fått konsekvenser både när det gäller tillgången till arbetskraft samt hur man ser på de med praktiska yrken och praktisk skicklighet.

Det är därför bra att vi återigen börjar få en kultur som erkänner och hedrar att kunskap och kompetens inte bara måste sitta i huvudet, än mindre i en titel eller bostadsort. Kunskap kan även sitta i händerna.