Avslutade försvarssamtalen ett svek

De inställda försvarsförhandlingarna visar med emfas att den här regeringen inte klarar av att leda och ansvar för landet.

Sveriges säkerhet är beroende av att Försvaret får det politiska och ekonomiska stöd det förtjänar.

Sveriges säkerhet är beroende av att Försvaret får det politiska och ekonomiska stöd det förtjänar.

Foto: Petra Älvstrand/TT

Ledare2020-06-10 03:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Nyheten att försvarsminister Peter Hultqvist (S) lägger ned försvarsförhandlingarna med de övriga partierna var både en besvikelse och en chock. Det har visserligen stått klart en längre tid att regeringen inte gärna vill skjuta till de pengar som krävs för att leva upp till försvarsberedningens slutbetänkande från 2019. Men de flesta hade nog snarare väntat sig en kompromiss. 

Att samtalen ställs in är ett påtagligt misslyckande för den påstått blocköverskridande, samarbetssökande regeringen. Ett misslyckande som därtill är närmast unikt i modern, svensk politik. Det finns en bred politisk enighet om att Försvarsmakten behöver ökade resurser för att bättre kunna trygga rikets säkerhet. Det anser även Socialdemokraterna, skillnaden är att partiet inte vill betala för det. Inte en krona.

Just detta har varit Hultqvists besked i de så kallade förhandlingarna: Regeringen kommer inte att lägga en enda krona mer på Försvaret under anslagsperiod 2021-2025 och inte en enda krona mer under åren 2026-2030. Förhandlingarna verkar mest ha varit ett erbjudande till övriga partier att ställa sig bakom detta självförvållade vådaskott.

Regeringen påstår att den inte kan öka försvarsbudgeten på grund av coronakrisen. Och det har den hävdat i ett par månader nu. Innan dess kunde anslagen inte höjas på grund av det allmänna läget i samhället och så vidare. Regeringen har alltid haft ett svepskäl för sin ovilja att betala vad ett dugligt försvar kostar.

Politiker runtom i landet kritiseras nu för att ha avvecklat eller inte tillräckligt bidragit till att bygga upp krisberedskapen. Och det på goda grunder. Detsamma gäller nu utan tvekan Peter Hultqvist, finansminister Magdalena Andersson (S) och statsminister Stefan Löfven (S) i fråga om försvaret. Detta är ett ögonblick som kommer att ses tillbaka på med misshaglig blick. Om coronakrisen har lärt en enda sak torde det vara att man aldrig vet när beredskapen kommer att behövas, men att man då verkligen saknar den om den inte finns där.

M, KD, C, L och SD kommer inte att enas om en egen budget som går att rösta igenom. Regeringen kan således avgöra detta på egen hand och förvägra Försvaret de resurser som behövs. Men det vore sällsynt olyckligt för Sverige. Det var inte så här det skulle bli under den påstådda försvarsvännen Hultqvist.